Regeringen har idag beslutat om ett förtydligande i jaktförordningen i fråga om förebyggande skyddsjakt. Dessutom delegeras besluten tydligare till berörda länsstyrelser.
Det övergripande målet för Sveriges rovdjurspolitik är att staten tar ansvar för att arterna björn, järv, lodjur, varg och kungsörn ska finnas i så stora antal att de långsiktigt kan leva kvar i vår fauna. Skyddsjakt kan komma i fråga under de i jaktförordningen angivna förutsättningarna. Det är samma förutsättningar som återfinns i EU:s art och habitatdirektiv.
Regeringens bedömning är att de nya reglerna är fullt förenliga med kraven i EU:s art- och habitatdirektiv och bedömningen är att beslutet kommer att kunna skingra EU-kommissionens eventuella fortsatta tvivel om den svenska rovdjurspolitiken.
Skyddsjakt får bedrivas om det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Skyddsjakt får även bedrivas för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom.
Regeringsbeslutet innebär även ett förtydligande när det gäller att Naturvårdsverket och länsstyrelserna ska kunna besluta om skyddsjakt utan ansökan, liksom möjligheten att besluta om jakt innan de allvarliga skadorna har uppstått.
Naturvårdsverket ger alltjämt tillstånd till skyddsjakt, men kan delegera sitt beslutsfattande till de länsstyrelser som uppfyller kraven i jaktförordningen (för närvarande Värmland, Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Västmanland, Örebro och Västra Götaland). Naturvårdsverket anger i sitt delegeringsbeslut hur många djur som omfattas av länsstyrelsens delegation. Länsstyrelserna måste sedan i det enskilda fallet pröva om det föreligger förutsättningar för skyddsjakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar