Ohlys förslag är ett hot mot svensk välfärd skriver företrädare för Svenskt Näringsliv på debattsidan Newsmill. De privata företagens insatser i välfärdssektorn är mycket stora och har en lång tradition i Sverige. Att likt Lars Ohly "freda" den offentliga verksamheten från vinstintresset är liktydigt med att riva ner betydande verksamheter, skriver Urban Bäckström och Kenneth Bengtsson på Svenskt Näringsliv.
Man skriver;
Valet närmar sig och för varje dag som går smalnar politikernas perspektiv allt mer av. De partitaktiska poängerna tar allt mer överhanden, nyanser och problematiseringar får sällan utrymme.
Det senaste exemplet är Lars Ohlys angrepp på den svenska friskolesektorns möjligheter att driva sin verksamhet med vinst. Ohlys utspel handlar inte egentligen om friskolor, eller ens om svensk utbildning. Den handlar om att han av ideologiska skäl vill strypa möjligheterna till privat företagande inom ramen för offentlig verksamhet. Det bredare perspektivet - att dessa entreprenörer erbjuder högre kvalitet till lägre kostnad - finns inte med.
Dessvärre är Lars Ohly inte unik i detta avseende. Den politiska diskussionen om den svenska välfärden förs generellt sett som om det offentliga och det privata var två helt skilda världar. Som om den offentliga sektorn ägnar sig åt vissa uppgifter och företagen åt helt andra. Ur denna tanke föds sedan idén om att den offentliga verksamheten ska "fredas" från privat vinstintresse.
I verkligheten ser det helt annorlunda ut. Den svenska offentliga sektorn har växt fram sida vid sida med svensk företagsamhet. Inte bara i den uppenbara meningen att företagen skapar de resurser som finansierar sjukvård, barn- och äldreomsorg, skola, transfereringar och mycket mer. Även själva arbetet utförs i stor utsträckning av privata företag.
Diskussionen om privata aktörer på välfärdens område handlar idag endast om den begränsade del där företag utför själva kärnuppgifterna - driver skolor, äldreboenden, vårdcentraler etc. Redan denna del blir förvisso allt större: Var femte gymnasieelev går i en friskola, var tredje svensk har någon gång vårdats i privat regi.
Men den som på ett seriöst sätt vill utvärdera de privata företagens påverkan på välfärden måste se även till de kringtjänster som utförs kopplat till helt "offentlig" välfärdsverksamhet. De företag som på skattebetalarnas uppdrag bedriver verksamhet inom vård, skola och omsorg är mycket viktiga för Sverige. Men de är bara en mindre del av företagens bidrag till välfärden.
Faktum är att det är nästan omöjligt att tänka sig svensk välfärd idag utan privata företag. Det handlar om en lång rad olika varor och tjänster. Medicinsk utrustning och läkemedel, liksom skolböcker och annan skolmateriel levereras förstås av privata vinstdrivande företag. Detsamma gäller de fastigheter där verksamheterna bedrivs, de möbler fastigheterna inretts med och de ambulanser som transporterar akutpatienter till sjukhusen.
Lägg till detta alla de kringtjänster moderna sjukhus, skolor och äldreboenden är beroende av: transporter till och från verksamheterna, matlagning och drift av cafeterior, städning av lokalerna, fastighetsskötsel, receptions- och bevakningstjänster, IT-tjänster och övriga tekniska tjänster. För att bara nämna det mest uppenbara.
Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) går 43 procent av landstingens och 38 procent av kommunernas utgifter till sådant som privata företag levererar.
Detta är heller inget nytt fenomen - även om specialiseringen har tilltagit på senare år genom att verksamhet allt oftare sköts av specialiserade företag istället för kommuner och landsting själva. Det svenska näringslivet har växt sida vid sida med att olika offentliga funktioner byggts ut, det har handlat om växelverkan snarare än motsatsställning.
L M Ericsson anlitades av statliga Televerket för att bygga ett rikstäckande telefonnät. I början av 1900-talet kunde nystartade AGA erbjuda världens sjöfartsmyndigheter ett revolutionerande system för fyrbelysning. När elektriciteten byggdes ut blev det starten för Asea, idag ABB. Genom sina eldrivna lok var Asea en avgörande faktor i järnvägens utveckling. Och när folkbilismen krävde vägar och broar blev det starten för dagens stora och internationellt framgångsrika svenska bygg- och anläggningsföretag - Skanska, NCC med flera - liksom en lång rad konsultföretag.
Listan på exempel kan göras lång. Samverkan mellan företag och offentlig sektor är en integrerad del av det svenska näringslivets utveckling, men också av välfärdens och den offentliga servicens utbyggnad.
Skälen är i huvudsak två. För det första är privata företag specialiserade på en viss vara eller tjänst av naturliga skäl bättre på att leverera den än kommuner och landsting vars kärnkompetens i grunden är något annat. För det andra innebär anlitandet av privata leverantörer avsevärt lägre kostnader - samtidigt som kvaliteten ökar - än om den offentliga sektorn skulle göra allt i egen regi.
Ju större del av välfärdens kärna och kringverksamhet som bedrivs i privat regi, desto högre alltså blir kvaliteten och desto mer vård, skola och omsorg får vi ut av varje skattekrona. Det är vad som borde diskuteras, istället för hur just friskoleföretagens vinstmöjligheter kan minskas.
Men detta breda perspektiv får sällan plats i den politiska retoriken. Frågan blir istället hur den offentliga verksamheten kan skyddas från konkurrens, hur mer skattepengar kan kanaliserar till offentliga aktörer.
Dessvärre verkar detta perspektiv ha blivit allt vanligare på senare tid. Alliansens företrädare försöker t ex öka sin trovärdighet i sjukvårdsdebatten genom att föreslå ökade satsningar på "välfärdens kärna", d v s ökade offentliga utgifter, som om detta skulle lösa problemet. Istället hade man kunnat hoppas att borgerliga politiker skulle prioritera att öka andelen privat regi, då erfarenheterna är entydiga: privat regi ger mer verksamhet för skattepengarna samtidigt som kvaliteten ökar.
Från de rödgrönas sida förefaller retoriken radikaliseras: privata företag inom vård, skola och omsorg beskrivs allt oftare som ett problem som måste begränsas snarare än som en resurs att ta till vara. Skattebetalarnas, elevernas och patienternas intressen får stå tillbaka i sökandet efter en ideologisk konflikt med regeringen. Det är oansvarigt och destruktivt.
De vinster som görs inom privat driven vård, skola och omsorg är i själva verket ett bevis för att betydande delar av de offentligt drivna verksamheterna drivs ineffektivt, då ersättningsvillkoren ju är lika för privata och offentliga utförare. Ett viktigt politiskt ansvar är att de pengar som idag försvinner i ineffektiv offentlig verksamhet utnyttjas bättre.
Det är hög tid för de svenska partierna - från höger till vänster - att på allvar inse att politikerrollen är en annan än när det offentliga förväntades göra allt själv. Det handlar inte om att försvara "den egna" verksamheten eller att öka mängden skattepengar som satsas. Uppgiften är istället att, med medborgarnas bästa för ögonen, dra nytta av privata och offentliga resurser för att erbjuda bästa möjliga välfärd.
Sverige står inför enorma utmaningar på välfärdens område, enligt SKL kommer vårdbehoven att öka med 50 procent fram till 2030. Då gäller det att få ut så mycket bra verksamhet som möjligt för skattepengarna. De privata företagen bidrar med glädje till att möta denna utmaning, på samma sätt som de gjort genom historien. Men om det ska bli möjligt måste de företagare som bidrar till välfärden uppmuntras istället för motarbetas.
Kenneth Bengtsson och Urban Bäckström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar