Sidor

söndag 11 juli 2010

Dagens Industri avslöjar att LO lägger 24 miljoner på en valkampanj - men inte för att värna medlemmarna utan de fackligt anställda i LO!

Dagens Industri avslöjar på nätet att LO lägger 24 miljoner på en valkampanj och det man är orolig för är att alliansregeringen ska införa en obligatorisk a-kassa i Sverige, för då kommer antalet LO medlemmar att sjunka. Det är alltså för de fackligt anställda man vill värna en s-regering och inte medlemmarna. För om man har en attraktiv produkt så stannar självklart kunderna/medlemmarna kvar.

Wanja Lundby Wedin medger nu att det är bra att den genomsnittlige LO medlemmen har fått cirka 1500 kronor per månad netto i sänkt skatt;

Era arbetande medlemmar har fått sänkt skatt med den nya regeringen. Vad tycker du om det?”Man har lägre skatt i dag. Och betydligt mindre trygghet”, säger hon och poängterar att förändringarna har gjort det svårare för människor att ställa om.Hon medger ändå att skattesänkningarna inte enbart har varit av ondo.”Men, det är klart att det betyder någonting", säger Wanja Lundby-Wedin om skattesänkningarna.

Regeringen har tillsatt en utredning om en obligatorisk a-kassa, som Wanja Lundby Wedin spår kommer att dränera facket på medlemmar. Samtidigt föreslog de rödgröna i våras att 6,2 miljarder kronor skulle läggas på att göra a-kasseavgiften lägre för medlemmar i dyra kassor. Under den borgerliga mandatperioden har LO blivit av med mer än var tionde medlem.

Är det här ett ödesval för LO?

”Ja det tycker jag. Får vi en obligatorisk a-kassa så kommer det på sikt att påverka organisationsgraden och då försvagas vi och då försvagas också våra möjligheter att teckna bra kollektivavtal.”

Det är alltså om LO tjänstemännen valet står och inte medlemmarnas väl och ve. Så talar en fackpamp.

Klicka på rubriken för hela artikeln.

7 kommentarer:

PEJ sa...

Först höjde Allians-maffian priset på fackligt medlemskap och samtidigt tog man bort avdragsrätten (men behåll den för arbetsgivare - rättvisa ??). Man kalkylerade kallt med att antalet medlemmar i facken skulle sjunka kraftigt. Man fick delvist rätt - då många valde att träda ur..... men en fel i kalkylen uppstod - ännu fler valde att begära utträde från A-kassan, detta hade Allians-maffian aldrig trodd.

Nu måsta man sätta in nästa stöt..... obligatorisk A-kassa. Man har naturligtvis kollat ut i Europa och jämfört, vart har man lågt fackligt medlemskap ?? Och man hittade Norge. I Norge finns inga fackliga A-kassor - endast en statlig a-kassa och organisationsgraden är betydligt lägre i Norge än i Sverige (runt 50% mot ca 70% i Sv). Nu vågar man inte lägga ner alla fackliga a-kassor och införa den statliga Alfa-kassan som den enda. Därför gör man det "bakvägen" igen. Man inför obligatorum för AK-medlemskap. Detta gör ju naturligtvis att de 500.000 som har lämnat tvingas tillbaka in i a-kassan...... vart är VALFRIHETEN i detta ?? Priset för medlemskap kommer att fara upp och ner med dagens system egenfinansiering inom den egna a-kassan - detta betyder att folk tvingas välja i allt högre uttreckning mellan facket och a-kassan - inte så svårt att veta hur folk tänker välja då, med kniven mot struben IGEN..... vart är VALFRIHETEN ??

hanna sa...

Det är verkligen skillnad på folk och folk...........

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7452745.ab

Helt enligt Moderaternas ideologi.

PEJ sa...

Hur mycket kostar Moderaternas valkampanj ?? Och hur mycket har Svensk Näringsliv betalat ??

Är väl relevanta frågor kan jag tycka ??

Lars Beckman sa...

Svaret på hur mycket Svenskt Näringsliv sponsar enskilda partier har du här;

Lika säkert som sommarregnet är valårets journalistfrågor till Svenskt Näringsliv om hur mycket vi satsar i valrörelsen och hur mycket pengar vi ger till olika partier. För ordningens skull kan det vara på sin plats att redan nu tala om precis hur det ligger till.

I lördags ägnade Inger Arenander en stor del av Ekots lördagsintervju med Wanja Lundby-Wedin åt LO:s finansiering av det socialdemokratiska partiet. Några nyheter framkom inte, men LO-ordföranden hade inte så lätt att förklara varför man bara finansierar ett av de tre partierna i den rödgröna alliansen. Men det är LO:s problem.

Svenskt Näringsliv har inget sådant problem. Vi finansierar inte något politiskt parti. Inte med ett endaste öre.

Vi granskar och kritiserar alla politiska partier, och berömmer dem också när det finns anledning därtill. Vi har till exempel berömt Miljöpartiet både för tvåundantaget i Las och det numera tyvärr nerlagda motståndet mot att en rödgrön regering vill återinföra förmögenhetsskatten.

Vi är kritiska till att de dominerande politiska partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna, tycks fullständigt ointresserade av sådana politiska åtgärder som verkligen skulle förbättra förutsättningarna för nya jobb. Det vill säga åtgärder för att stimulera företagande att växa. Dagens DN-debatt om den rödgröna jobbpolitiken är ett tydligt bevis för detta. Åtgärder för fler och växande företag och därmed fler riktiga jobb lyser i artikeln helt med sin frånvaro.

I Dagens Industri i måndags intervjuades SEB:s företagarekonom Ingela Hemming som sa ett sanningens ord. Svenska småföretags svaga intresse för tillväxt borde vara valets huvudfråga:

– Det är ju här de framtida jobben ska skapas, sa hon.

Så är det.

Ingela Hemming konstaterade också att SEB:s företagarenkät redovisade skälet till den dåliga tillväxten:

”Endast 2 procent av de tillfrågade sa att de trodde att omgivningen fann det hedervärt att bygga ett stort företag.”

Det är den attityden som de stora partierna anpassat sig till. Anders Borg sa i Visby för ett år sedan att den som argumenterar för bättre villkor för företagande endast vill gynna ”de redan rika”.

Så ser den svenske Jante ut. Det är därför det inte tillkommer jobb i företagssektorn. Trots att det bara är där som välståndets förutsättningar skapas.

Just därför fortsätter Svenskt Näringsliv arbetet med opinionsbildning för företagandets villkor. Även i valår.


http://www.svensktnaringsliv.se/kommentaren/inte-ett-ore-i-partistod_111991.html

Lars Beckman sa...

Svaret på hur mycket Svenskt Näringsliv sponsar enskilda partier har du här;

Lika säkert som sommarregnet är valårets journalistfrågor till Svenskt Näringsliv om hur mycket vi satsar i valrörelsen och hur mycket pengar vi ger till olika partier. För ordningens skull kan det vara på sin plats att redan nu tala om precis hur det ligger till.

I lördags ägnade Inger Arenander en stor del av Ekots lördagsintervju med Wanja Lundby-Wedin åt LO:s finansiering av det socialdemokratiska partiet. Några nyheter framkom inte, men LO-ordföranden hade inte så lätt att förklara varför man bara finansierar ett av de tre partierna i den rödgröna alliansen. Men det är LO:s problem.

Svenskt Näringsliv har inget sådant problem. Vi finansierar inte något politiskt parti. Inte med ett endaste öre.

Vi granskar och kritiserar alla politiska partier, och berömmer dem också när det finns anledning därtill. Vi har till exempel berömt Miljöpartiet både för tvåundantaget i Las och det numera tyvärr nerlagda motståndet mot att en rödgrön regering vill återinföra förmögenhetsskatten.

Vi är kritiska till att de dominerande politiska partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna, tycks fullständigt ointresserade av sådana politiska åtgärder som verkligen skulle förbättra förutsättningarna för nya jobb. Det vill säga åtgärder för att stimulera företagande att växa. Dagens DN-debatt om den rödgröna jobbpolitiken är ett tydligt bevis för detta. Åtgärder för fler och växande företag och därmed fler riktiga jobb lyser i artikeln helt med sin frånvaro.

I Dagens Industri i måndags intervjuades SEB:s företagarekonom Ingela Hemming som sa ett sanningens ord. Svenska småföretags svaga intresse för tillväxt borde vara valets huvudfråga:

– Det är ju här de framtida jobben ska skapas, sa hon.

Så är det.

Ingela Hemming konstaterade också att SEB:s företagarenkät redovisade skälet till den dåliga tillväxten:

”Endast 2 procent av de tillfrågade sa att de trodde att omgivningen fann det hedervärt att bygga ett stort företag.”

Det är den attityden som de stora partierna anpassat sig till. Anders Borg sa i Visby för ett år sedan att den som argumenterar för bättre villkor för företagande endast vill gynna ”de redan rika”.

Så ser den svenske Jante ut. Det är därför det inte tillkommer jobb i företagssektorn. Trots att det bara är där som välståndets förutsättningar skapas.

Just därför fortsätter Svenskt Näringsliv arbetet med opinionsbildning för företagandets villkor. Även i valår.


http://www.svensktnaringsliv.se/kommentaren/inte-ett-ore-i-partistod_111991.html

PEJ sa...

Ser ju bra ut att du kopierar ihop svaren från olika M förträdare - inte bara 1 gång, utan måste göra det 2 gånge för att verka övertygande......

SN säger: "Inte ett öre" - och M säger: "våra bidragsgivare förblir hemliga"....... hhhmmmmm - luktar ännu en skandal här om hörnet!!!

Så glad att tar upp SEB ;-) - lite SEB-fakta från 2008/2009:
VD, Annika Falkengrens lön 2008: 7 miljoner, lön 2009: 9 miljoner (29% lönehöjning I EN LÅGKONJUNKTUR).
SEB vinst: 2008 - 10 miljarder
SEB vinst: 2009 - 1 miljard.
SEB kreditförluster 2009: 12 miljarder
SEB kreditförluster 2010: 5 miljarder.
SEB utlåning i Litauen: 64 miljarder.
SEB bonus till 600 medarbetare 2009: 795 miljoner (hälften av det först förslagna).

Så det är ju ingen som går i eget intresse !!!

Lars Beckman sa...

Det måste vara bloggen som har kopierat svaret två gånger.

PEJ, jag har får inte riktigt din argumentation att gå ihop. Du är orolig för att så många har lämnat a-kassan som finansieras till uteslutande delen över skattsedeln. Dvs alla är med och betalar a-kassan oavsett om man är med eller inte.... Sedan vill du inte ha en obligatorisk a-kassa?

Hur tänker du då?

Jag har inte bestämt mig än om jag är för eller emot en obligatorisk a-kassa. Det finns skäl som talar både för och emot. För en småföretagare skulle det bli en höjning av skatten med ett antal tusenlappar per år, å andra sidan skulle det vara solidariskt att alla är med, ungefär som sjukförsäkringen, som inte är kopplad till fackförbunden, så uppenbarligen går det att ha ett statligt trygghetssystem skilt från facket.