Ulf Ivar Nilsson har skrivit en krönika i Arbetarbladet som handlar om att Gävle tillhörde Sverigetoppen till mitten av 50-talet, men i takt med att företagsklimatet försämrades försvann företagen, och därmed befolkningen. Klicka på rubriken för hela krönikan i AB.
Ulf Ivar Nilsson avslutar krönikan på det här sättet;
Vad beror då det här raset på? Vad var det som fick Gävle att så snabbt tappa greppet efter fyra-femhundra år på toppen?
Vart tog alla fabriker vägen med sina kända varumärken? Av de 26 företag i Gävle som hade minst hundra anställda 1950 återstår i stort sett bara Korsnäs, Gevalia och Ahlgrens. Och varför blev inte Gävle den framgångsrika tjänstemannastad man drömde om när Lantmäteriverket och Byggforskningen flyttade hit på 1970-talet?
Jag har inga svar på de frågorna. Och det har dessvärre inte kommunledningen heller. För trots att man började oroa sig för sysselsättningen redan i mitten av 1960-talet har man inte haft kraft och förmåga att bryta den nedåtgående trenden.
Och Ericssons pågående nedläggning visar att eländet fortsätter.
3 kommentarer:
Repris... :-)))
14 mars. 2010.
Inget ovanligt kanske men kan du inte komma med något nytt?
Till exempel berätta vad ni moderater och alliansen har tänkt framöver?
Men det törs du inte Lars.
Den här krönikan borde delas ut till alla hushåll i Gävle som exempel på varför det måste bli ett alliansstyre även i Gävle efter valet, så den kommer tillbaka som inlägg några gånger till före valet på bloggen, som repetition.
Den här krönikan borde delas ut till alla hushåll i Gävle som exempel på varför det måste bli ett alliansstyre även i Gävle efter valet, så den kommer tillbaka som inlägg några gånger till före valet på bloggen, som repetition.
Skicka en kommentar