Igår hölls det en interpellationsdebatt i riksdagen där mina moderatera kollegor Edward Riedl och Johan Jonsson debatterade järnväg tillsammans mot s i interpellationsdebatt där frågorna var ställda till infrastrukturministern. Som vanligt nuförtiden står s i talarstolar och lovar allt till alla, och det gör de även på järnvägens område. Det är ett oppositionspartis privilegium att kunna göra det, när man samtidigt har lämnat en budget till Riksdagen som är underfinansierad med minst 30 miljarder enligt försiktiga beräkningar...
I ett av svaren i debatten så nämner infrastrukturministern särskilt sträckan Gävle-Sundsvall som prioriterad för dubbelspår vilket är glädjande:
Anf. 45 Statsrådet CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD (M):
Herr talman! När det gäller järnvägen tycker jag att vi måste stanna upp och se hur den järnväg som vi har mår. Vi har konstaterat att den inte mår bra. Det finns en hel del som behöver göras för att redan befintlig järnväg ska komma upp i den kapacitet som den en gång i tiden var byggd för.
Som flera har sagt är det ett problem att mycket av den 12 000 kilometer långa trafikerade järnväg vi har också är enkelspårig. Det blir ett problem när godståg som är långa och tunga ska samsas med persontrafik som dessutom vill åka något snabbare.
När det gäller arbetet med Botniska korridoren undrade Siv Holma om jag skulle förhandla tillsammans med min finska kollega om finansieringen. Det är snarare så att jag tillsammans med min finska kollega och naturligtvis även andra har sett till att lämna in synpunkter så att vi fick med Botniska korridoren i det förslag som kom den 19 oktober. Det tycker jag är bra just utifrån perspektivet att det är de norra delarna i Sverige och Finland gemensamt som står för över 80 procent av Europas näringslivs behov av råvaror.
Vad är det då som kommer att hända? För det första ska vi vara medvetna om att det här är ett förslag som kommer att förhandlas. Tidsplanen är att rådet fattar beslut troligtvis någon gång under 2013. Vad vi inte vet i dag, med tanke på de förhandlingssituationer som råder, är om det fortfarande är drygt 30 miljarder euro som kommer att tillfalla infrastrukturområdet. Det vet vi inte i dagsläget, men låt oss anta det.
Det som vi ännu inte heller har fullt klart för oss är vilka skall-krav som kommissionen kommer att ställa på de länder som kommer att ha sådana här core networks eller stomnät. Det kan till och med vara så att det fördyrar vissa projekt. Det måste vi också ha med i ett ställningstagande. Precis det håller vi på och analyserar.
För att få en bild av Botniska korridoren kan man tänka sig att knyta ihop från Helsingfors på den finska sidan. Vi har snart Haparandabanan på plats. Länken som skulle saknas är Norrbotniabanan. Vi har Botniabanan klar och Ådalsbanan färdig. Man skulle också kunna titta på Ostkustbanan, åtminstone sträckan mellan Gävle och Sundsvall.
Precis det här är det som Trafikverket nu undersöker i sin kapacitetsutredning. Den är ännu inte inlämnad. Den är inlämnad i den del som gäller åren fram till 2021 och handlar om vad man kan göra för att förstärka befintlig järnvägskapacitet. Men steg 4, som man har i sin fyrstegsprincip, handlar ju om nya byggnationer och annat som ska räcka ända fram till år 2050. Den ska de komma in till mig med den 30 april, till våren. Det här hänger väldigt väl ihop med det arbete där vi nu tittar på hur vi kan komplettera inför en proposition som vi lägger fram till hösten.
Jag ska bara nämna lite kort om Malmbanan. Gruvorna, som glädjande nog har fått en renässans, fanns faktiskt inte med på samma sätt innan 2008. Vi visste inte på samma sätt som vi vet i dag att gruvor i Bergslagen eller konkurrenter till LKAB skulle dyka upp. Just därför har vi tidigarelagt och fokuserat på att stärka upp Malmbanan för att möta det behovet.
När det gäller Norrbotniabanan är det klart att det är många människor som skulle vilja ha en järnväg som fungerar där så att de kan ha en bra arbetspendling. Det kanske var tragiskt att man byggde järnvägen inne i landet i stället för vid kusten, där människor bor. Men vi har en inlandsbana som vi också tittar närmare på hur vi kan använda för godstransporter.
Det som däremot den här regeringen har gjort är att fokusera på delsträckan Piteå–Skellefteå som ett första steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar