Möte med företrädare för det s.k påskuppropet.

Jag och Patrik Stenvard träffade företrädare för påskuppropet i Gävle imorse. Det var ett långt och givande möte som handlade om hur man upplever kontakterna med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Med på mötet var även den person som själv har valt att gå ut i media och berätta som sin unika situation, Birgitta.

Det blev en blandning av många olika frågor och situationer men det var viktigt för mig att fastslå det självklara. Den som är så sjuk att man inte kan arbeta ska självklart vara sjukskriven men lika självklart är att den som kan arbeta ska ha möjlighet att göra det.

När det gäller Birgittas enskilda fall så är det uppenbarligen så att det gått snett i många olika tillfällen men huvudfelet verkar vara att när hon fick det diskbråck som hon beskrivit vid olika tillfällen så gjordes det aldrig någon rehabplan hos hennes dåvarande arbetsgivare Landstinget Uppsala för att reda ut om det fanns andra arbetsuppgifter som hon då hade kunnat utföra. Det var fel 1. Enligt Birgitta själv så hade förmodligen det om hon hade fått prova på ett annat jobb, men hon gavs aldrig någon möjlighet till det.

Sedan har det gått snett i kontakterna med Försäkringskassan där man nu på senare tid inte enligt Birgitta har beaktat att hon i grund och botten har en godkänd arbetsskada och det verkar inte heller finnas någon uttalad ambition från aktörerna runt henne att göra en ordentlig analys av hennes arbetsförmåga. Enligt hennes läkare så finns det inte det, och enligt Försäkringskassans läkare så finns det arbetsförmåga kvar. Som politiker så är det omöjligt att veta om läkare 1 har rätt eller fel eller vice versa.

Men just därför vore det viktigt att göra en ordentlig och riktig bedömning av just arbetsförmågan så att även Birgitta får tillbaka förtroendet för samhällets skyddsnät. Jag vet inte om Alfta Rehab Center eller Rygginstitutet gör sådan bedömningar längre men det vore rätt och riktigt i det här fallet att göra det så att man får klarhet i vad som gäller för den fortsatta hanteringen.

I Birgittas fall finns det alltså en godkänd arbetsskada vilket innebär att om man inte kan arbeta på grund av den arbetsskadan så har man möjlighet att utan bortre tidsgräns ansöka om en fortsättning av sjukpenningen, och det har hon gjort men inte fått något skriftligt svar, enligt henne själv. Mitt råd till henne var att hon skulle begära det beslutet skriftligt så att hon kan överklaga det ifall det är så att FK inte har beaktat hennes arbetsskada. Just eftersom det är ett långt och komplicerat ärende så måste man som Riksdagsledamot lita på att Försäkringskassan gör korrekta bedömningar men å andra sidan visar den granskning av FK som kom fram igår att det finns stora förbättringspotentialer i både handläggning och hur FK kunder upplever kontakterna med Försäkringskassan.

Jag kommer att följa Birgittas fall under tiden som processen pågår och jag tycker som jag skrivit förut på bloggen att det är bra att Påskuppropet uppmärksammar de fall och den upplevelse som människor har i kontakterna med Försäkringskassan. Men det är fel som påståtts att varken Regering eller Riksdag vidtar åtgärder och den granskning som kom igår ger ett bra beslutsunderlag för vad som måste vidtas för att alla ska känna förtroende för systemet som vi har idag.