Vår historia..

Med anledning av den debatt som uppstått om vår historia så har jag gjort en enkel sammanställning över vilka beslut som tagits i Riksdagen.Granskar man alla partiers historia så finns det säkert frågor som man är mer stolt över än andra i alla partier men det som är viktigt är alltid hur man ska lösa dagens och morgondagens problem och jag är både stolt och nöjd över att vara en del av Nya Moderaterna som bekämpar samhällsproblem och orättvisor varje dag.
Ung Vänster har gjort en lista på påståenden om Moderaterna och nedan bemöter jag dem. Ung vänster och hela Vänsterpartiet måste för egen del göra upp med sin mörka historia där man aktivt stödde kommunistiska partier och man var också ett av få partier som inte jublade när de Baltiska länderna blev frigjorda från dåvarande östblocket. När vi andra stod och firade 20 års minnet av de Baltiska ländernas frigörelse så lös Ulla Andersson och Raimo Pärssinen med sin frånvaro på Talmannens mottagning.

Här är alltså Ung vänsters påståenden med en förklaring över vad som det egentligen handlade om, och beslutades:
1916 Mot allmän olycksfallsförsäkring:  Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycks¬fallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om ut¬formningen. Slutresultatet blev en kompromiss.

1918 Mot allmän och lika rösträtt för män:  Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907.

När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riks¬dagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändrings¬förslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.

1919 Mot kvinnlig rösträtt:  Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män.

Högern röstade inte emot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.

1931 Mot statliga bidrag till sjukkassorna:  Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.

1935 Mot folkpensioner: Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 som tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.)

Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrorts¬tillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folk¬pension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.


1946 Mot allmän sjuk¬försäkring: Fel! Högern ville att staten skulle stå för 61 % av kostnaden i stället för regeringens förslag på 72 %. Men man motsatte sig inte reformen som sådan.

1947 Mot allmänna barnbidrag: Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i för¬hållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barn¬bidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen.

Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).

1951 1963 Mot 3- respektive 4- veckors semester:Fel. Högern hade ändringsförslag gällande ikraft¬trädandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.

1953 Mot fri sjukvård 1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras.

1959 Mot ATP Ja, Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premie¬reservmodellen. Om det förslaget hade genom¬förts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem.

1960 Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika Partiets linje har varit, att om Sverige ska delta i sanktioner mot ett annat land, så ska de ha en folkrättslig grund (d.v.s. i praktiken att de ska vara beslutade av FN). Att inte ställa upp på ensidiga svenska aktioner, var inte detsamma som att stödja apartheid.

1973 Mot möjlighet till förtids¬pensionering vid 63 år: Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.

1973 Mot lagen om anställningsskydd: Fel! Moderaterna var kritiska till delar av förslaget, bl.a. ville man ge möjlighet till provanställning (i mot¬sats till propositionen) och ansåg att också duglighet och lämplighet - inte bara anställningstid, borde beaktas vid uppsägningar. Men man röstade inte emot förslaget i sin helhet.

1981 beslutade riksdagen om provanställningar i enlighet med Moderaternas reservation 1973.

1976 Mot 5- veckors semester: Fel. Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.

1983 Mot löntagarfonder: Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagar¬fonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4 partiregeringen 1992.


2004 Ja till sänkt A-kassa och sjukpenning Ja, det var en del i partiets förslag, att genom skatte¬sänkningar, som särskilt kommer låg- och medel¬inkomsttagare till del, göra det mer lönsamt att arbeta och skapa fler jobb. Men detta måste också finansieras genom minskningar i en del bidrag.

2007 Ja till sänkt A-kassa Alliansregeringen genomförde den nya arbetslinjen, som ersatte den gamla bidragslinjen. Liksom förut får man inledningsvis 80 %, men beloppet trappas sedan successivt ned. A-kassan ska vara en omställnings¬försäkring medan man söker nytt jobb, inte en livslång försörjning.

2007 Ja till sänkt sjuk¬ersättning Sjukpenningen är även fortsättningsvis 80 %, men efter ett år sker ingen obligatorisk prövning för övergång till förtids¬pension med 64 % ersättning, utan man kan få en förlängd sjuk¬penning på 75 % i högst 18 månader. (Dessutom kan de allra sjukaste även därefter få fortsatt sjuk¬penning som inte är tidsbegränsad.) Endast de som inte kan rehabiliteras till arbete ska få förtids¬pension.