Ulf skriver på Facebook;
Jag har påpekat några gånger att Sverige inte har haft en genomtänkt migrations- och integrationspolitik på decennier. Vi har egentligen aldrig tänkt igenom hur vi kan förena vårt delansvar för utsatta flyktingar i världen, med det fulla ansvaret för hur det sedan också går här i Sverige. Som rikt land har vi ett ansvar att hjälpa till. Men integrationen här i Sverige måste samtidigt fungera. En svår avvägning, men den måste göras.
Så har vi också fått en ohållbar situation där ett ”ja” inte alls innebär att man kommer in i samhället och snabbt lär sig svenska, börjar jobba, blir självförsörjande och bidrar till det gemensamma. Tvärtom förblir många bidragsberoende år efter år. Utanförskapet i våra förorter bär syn för sägen. Det håller inte i längden.
Inte heller betyder ett ”nej” på en asylansökan längre att man rättar sig efter beslutet och snabbt lämnar landet. Tvärtom kommer inom några år 90.000 personer med avslagsbeslut leva under jorden, i ett alltmer destruktivt skuggsamhälle. Det är som en stad av Eskilstunas storlek. Det håller inte heller i längden. När ett ”ja” blir risk för utanförskap medan ett ”nej” blir skuggsamhälle, har staten misslyckats med något fundamentalt.
Till dessa långvariga misslyckanden i migrationspolitiken måste vi nu lägga ännu ett:
Socialdemokraternas och Miljöpartiets hårt kritiserade lagförslag - att låta 9.000 ensamkommande unga i huvudsak män stanna i Sverige trots att de saknar asylskäl - får nu stöd även av Centern, och förslaget vinner därmed majoritet i riksdagen. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna drar dock slutsatsen av att det här är ett mycket dåligt förslag. Vi kommer att rösta nej. Även lagrådet har dömt ut förslaget på rent juridiska grunder, i ett historiskt kritiskt yttrande: ”Gränsen är nådd för vad som är acceptabelt” påpekar juristerna där.
Allt detta är naturligtvis djupt olyckligt. I sak - för att Sverige på nytt skapar osäkerhet om långsiktigheten och hållbarheten i svensk migrationspolitik. Det är inte vad vårt land nu behöver. Men också i form - för att svensk politik devalverar värdet av rättssäkerhet i lagstiftningen. ”Principlösheten är numera den enda kvarvarande principen i migrationspolitiken” som socialdemokraten Widar Andersson rätt träffande uttrycker det.
Detta är självklart också olyckligt för Alliansen. Det är inget att hymla om. Det är väl känt att det finns olika uppfattningar i migrationspolitiken, både inom den röd-gröna regeringen och mellan Alliansens fyra partier. Och just därför ser jag sedan länge behovet av en mycket långsiktig och blocköverskridande migrationspolitik, som i praktiken inkluderar både M och S. Jag tror i grunden att det fortfarande behövs.
Nu får i praktiken Miljöpartiet styra denna del av regeringens migrationspolitik, och Centern väljer att göra den till sin. Centerns beslut är deras och ansvaret för konsekvenserna ligger hos dem. Det betyder dock inte att Alliansen har gjort Centerns migrationspolitik till sin. Jag konstaterar att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har en annan uppfattning än Centern i denna fråga. Och att vår uppfattning inte ändras på grund av Centerns beslut.
Och av samma skäl som jag och Moderaterna naturligtvis aldrig skulle bilda eller ingå i en regering som inte klarar av uppgiften att föra en vettig ekonomisk politik, så kommer vi naturligtvis inte heller bilda en regering som inte kan föra en ansvarsfull migrations- och integrationspolitik. Detta är inget hot, det är tvärtom ett löfte.
En röst på Moderaterna är alltså inte en röst på Centerns migrationspolitik. Alliansen är samtidigt mycket större än enbart just detta riksdagsbeslut. Och den saken har inte heller ändrats. Nu är det snart val. Ytterst är det väljarna som bestämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar