Sidor

torsdag 28 februari 2019

Idag startar vi upp riksdagens bilnätverk!

Idag startar vi upp riksdagens bilnätverk. Bilen är ett fantastiskt transportmedel som många är helt beroende av. Det får vara slut med hetsjakten på Sveriges bilister nu!

https://www.svt.se/opinion/satt-stopp-for-den-politiska-hetsjakten-pa-bilister

söndag 24 februari 2019

Studiebesök på Lantmäteriverket på måndag

Ser fram ett intressant studiebesök på Lantmäteriverket på måndag med Moderaterna Gävle. Gun Lundberg har som vanligt arrangerat ett intressant program! Moderaterna Gävle gör cirka 1 verksamhetsbesök i månaden vilket ger nya insikter som vi använder i vårt politiska arbete.
Programmet på Lantmäteriverket;

Kl 09:00-10:30 Kundcenters verksamhet och ni kommer även få medlyssna hos en handläggare.
Kl 10:30-11:15 kommer Lennart Wastesson berätta övergripande om tjänsteexporten och Lantmäteriets utlandsprojekt.
Kl 11:15-12:00 kommer Tomas Ederborg prata om hur Geodata används i samhället.

måndag 21 januari 2019

Anders W Jonsson försvarar som väntat C blockbyte till S i GD

Anders W Jonsson ( c) försvarar som väntat C och L blockbyte till att bli ett socialdemokratiskt stödparti i GD. Återstår att se om de borgerligt lagda väljarna är lika imponerade. För att vara tydlig. C och L röstade alltså aktivt nej till en borgerlig regering och statsminister och de spräckte det framgångsrika allianssamarbetet. Förra gången C var ett stödparti till S hamnade de runt 4% i opinionen och sedan kom de tillbaka till borgerligheten efter partiledarbytet.

fredag 18 januari 2019

Nu börjar vårt arbete med att granska mp/s regeringen utsedd av c mp l v och s

Nästa vecka - när den av l v mp c och s utsedda mp/s regeringen tillträder - så startar också vårt arbete i Moderaterna med att vara en kraftfull borgerlig opposition. Ser fram emot att skriva ett antal interpellationer och skriftliga frågor i helgen och kommande vecka. Statsråden ska få många möjligheter att komma till kammaren att förklara sig och den mörkröda politiken.

M röstförklaring i voteringen om Stefan Löfven idag.

 


Moderaternas röstförklaring vid dagens statsministeromröstning

Vid dagens statsministeromröstning framförde Ulf Kristersson följande röstförklaring i riksdagen:
Herr talman!
Riksdagen ska idag ta ställning till en statsminister som har sitt regeringsunderlag till vänster i svensk politik: 75 procent av mandaten bakom Stefan Löfvens nya regering kommer från olika vänsterpartier.
131 dagar efter valet – i en riksdag som först avsatte Stefan Löfvens regering och därefter ytterligare en gång bekräftade, att den regeringen saknar parlamentariskt stöd – så får Sverige ändå en ny vänsterregering.
Det kommer naturligtvis sätta betydande prägel på regeringens politik. Allt annat vore märkligt. Det är ju därför man vill bilda regering.
***
Moderaternas riksdagsgrupp kommer att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister. Den rödgröna regering som nu fortsätter, har under de gångna fyra åren inte klarat av att ta tag i Sveriges uppenbara samhällsproblem.
Sjukvårdsköerna har fördubblats. Gängkriminaliteten – med 44 dödsskjutningar förra året – har tagit över många städers utanförskapsområden. Polistätheten är den lägsta på tio år. Samhällskontraktet ifrågasätts.
En regering som har misslyckats med Sveriges akuta problem och saknat kraft att ta itu med de långsiktiga utmaningarna, tillåts nu fortsätta regera. Det är ett historiskt misstag. 
Vi moderater var beredda att ta ansvaret för en borgerlig regering – med ett, två, tre eller fyra Allianspartier. Med Alliansens politik och på Alliansens villkor. Det hade säkert inte varit enkelt, men det hade mycket bättre speglat valresultatet och riksdagen. Det hade framför allt varit bättre för Sverige.
*** 
Det regeringsunderlag som nu väljer statsminister förenas i grunden bara av en enda sak: En demokratiskt tvivelaktig vilja att stänga ute riksdagspartier från inflytande. Att inte låta deras röster räknas. Jag delar inte något av ytterlighetspartiernas värderingar, men tillsammans har Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna 25 procent av väljarna bakom sig.
Det är därför en ödets ironi att regeringen kan tillträda först när Vänsterpartiet till slut har övertygats om att de får tillräckligt mycket inflytande för att släppa fram den. De båda partier som Centern och Liberalerna ville ge minimalt inflytande, har sedan valdagen definierat hela regeringsbildningen. 
Från ett nej till alliansregering, till ett ja till vänsterregering är det Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som har avgjort besluten.
Denna regering bildas för att den nya regeringens stödpartier inte vill ta risken att lägga fram sin egen politik i riksdagen – och få stöd för den. För att fel parti skulle rösta på rätt politik.
Men det är fel. Det är att abdikera från sitt politiska ansvar mot väljarna. Det är också att abdikera från sina egna värderingar. Att inte lita ens på sig själv, på sin egen övertygelse och politiska integritet.
Vi moderater gör inte så. Utan vi går till val på politiska förslag som vi själva tror på, baserade på våra egna – inte på andras – politiska värderingar. Därefter gör vi allt vi kan för att också förverkliga dem. In i kaklet.
Vi lägger inte ut på entreprenad till högstbjudande motståndare, att genomföra politiska reformer som de har bekämpat i årtionden. Vi tror inte på kohandel. Eller på en regeringskonstellation som gör motståndet mot andra, till sitt enda gemensamma politiska projekt.
***
Den nya Januariöverenskommelsen är sluten i samma anda som den gamla Decemberöverenskommelsen. Med det viktiga tillägget att själva tolkningen av den sker i slutna rum och hemliga avtal, mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
I överenskommelsen saknas inte alls krav på viktiga reformer. Men alla de ambitioner till liberal politik som finns i S-Mp-C-L-överenskommelsen hade bättre och mer övertygande kunnat bli verklighet med en borgerlig regering.
Reformer behöver naturligtvis noggranna förberedelser, utredningar och samarbeten. Men framför allt måste reformer ledas av människor som helhjärtat tror på dem, och på den politiska färdriktning som reformerna står för.
Men inte bara det. Det regeringsalternativ som Alliansens fyra partier gemensamt gick till val på, hade i denna kammare med engagemang och kraft – ja rent av entusiasm – förverkligat en politisk agenda som bottnar i gemensamma idéer och värderingar. Och där både politiken – och själva regeringen – var ärligt redovisad för väljarna före valet.
Då hade Sverige också fått en regering som stått upp för arbetslinjen och som prioriterar vår tids riktigt stora politiska uppgifter: som integrationsproblemen, gängbrottsligheten och försvaret av Sverige i en orolig omvärld. För det är inte Socialdemokraternas familjeveckor eller Miljöpartiets friår som kommer lösa Sveriges akuta problem. Borgerlig politik drivs och trivs helt enkelt bäst i en borgerlig regering.
Centern och Liberalerna har nu i formellt avtal tvingat vänsterregeringen att acceptera reformer som de partierna aldrig har velat genomföra. Men det är en besynnerlig omväg att tillsätta en vänsterregering för att genomföra liberala reformer, som det ändå finns majoritet för i Sveriges riksdag.
Och att samtidigt avhända sig den exekutiva makten över försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiken, kriminalpolitiken och hela regeringens utnämningsmakt. Det blir resultatet av en ogenomtänkt politisk förhandling.
Bara tiden kan nu utvisa vilken långsiktig politisk kurs som denna regering kommer slå in på, och hur ofta baksätesförarna kommer nå fram till själva ratten.
Herr talman!
Stora politiska reformer måste naturligtvis utredas. Men att utreda sådant man verkligen vill göra, och att utreda vad man motvilligt tvingas göra, är två helt olika saker. Vi som har jobbat med politiska reformer i praktiken, vet att de alltid är svåra att genomföra – även om man tror på dem. Om man inte tror på dem, är de närmast omöjliga.
Den regering som nu tillåts fortsätta, har dessutom en vana att förhala vad riksdagen redan har beslutat. Exempelvis är fortfarande delar av migrationsuppgörelsen från 2015 inte genomförda. Jag antar att de fortfarande utreds.
***
Herr talman!
Sverige har aldrig tidigare fått en regering som denna. En regering som inte förenas i ett gemensamt politiskt projekt, eller i en gemensam bild av Sveriges problem. Än mindre en gemensam uppfattning om vart Sverige borde vara på väg.
Det här blir de ovilligas koalition. Ett resonemangsäktenskap mellan parter som aldrig har älskat varandra – och som för fyra månader sedan gjorde allt de kunde för att övertyga svenska folket om precis den saken: att de har olika värderingar, olika åsikter och just därför vill ha olika regeringar.
Jag är för ett mått av pragmatism i politiken. Liksom att skilja på sak och person. Att inte utmåla motståndaren som djävulen själv. Att respektera den som tycker annorlunda. Att inte avsiktligt misstolka andras motiv. Och att söka prestigelösa kompromisser där man faktiskt tycker ganska lika. Men detta är något helt annat. Det är hållningslöst och principlöst.
Det tog inte mer än tre dagar innan Stefan Löfven hade börjat förhandla tolkningen av sin överenskommelse med Vänsterpartiet. Riksdagen vet inte vilken makt Vänsterpartiet ska få över den nya regeringen. Det verkar inte heller den tillträdande regeringens stödpartier veta.
I SVT:s Aktuellt häromkvällen fick vi höra att Vänsterpartiet fäller regeringen, om den genomför sina avtalade reformer. Och att Centern och Liberalerna fäller regeringen, om den inte genomför sina avtalade reformer. I båda fallen förutsätter hoten att de som hotar också får stöd från Sverigedemokraterna. Den moraliska halten i en sådan politisk logik känns inte helt övertygade. Det är ren politisk dubbelmoral.
Och de som nu röstar för denna regering i hopp om att få stabilitet – eller mer exakt, för att till varje pris undvika ett extraval – kan komma att bli överraskade.
***
Herr talman!
Sverige får nu en fortsatt vänsterregering. Den borgerliga idégemenskap som egentligen fortfarande finns här i riksdagen – av liberala, konservativa och kristdemokratiska idéer – borde naturligtvis ha givit oss en borgerlig regering. Nu blir det inte så den här gången.
Men jag är övertygad om att Januariöverenskommelsen blir en parentes i svensk politisk historia. En dag lika obegriplig som Decemberöverenskommelsen för fyra år sedan. Vi får en långsam anpassning till demokratins realiteter. Men jag förstår att det kan ta tid.
Idag spräcker Centern och Liberalerna alliansen på nationell nivå. Det får naturligtvis stora konsekvenser. Men en dag kommer människor med gemensamma värderingar samlas politiskt igen. Samarbeta igen. Söka makten tillsammans igen, så som vänner som vill få något gjort brukar göra. Nu är inte den tiden. Men jag tror att den tiden kommer.
Moderaterna går alltså nu i opposition. Det blir vår roll att vara den samlande kraften för borgerligt sinnade människor i Sverige, som också vill ha en borgerlig regering. Som tar tag i Sveriges stora problem och tar fasta på Sveriges många möjligheter.
Det är en uppgift vi kommer ta oss an med samma värderingar och samma engagemang som vi skulle ha regerat med. Och som med dagens beslut blir viktigare än på decennier. De väljare som röstade för en annan regering ska veta att Moderaterna är ett borgerligt parti att lita på.
Vi har stått emot förr, när andra hellre har bekräftat den urgamla socialdemokratiska självbilden, att det egentligen bara är de som kan regera Sverige. Och vi kommer att göra det igen.
Den moderata riksdagsgruppen – herr talman – röstar alltså nej till att Stefan Löfven väljs till Sveriges statsminister.

Röstförklaringen finns här.