Raset sammanfaller med att tidningen sålde bort sin redaktionella trovärdighet med den starkt kritiserade kampanjen #50skäl där man på direkt uppmaning av S kommunalråd skulle tala väl om Gävle. De tidigare ledningarna för den s-märkta tidningen har alltid hållt armlängdsavstånd till partiet men med den här kampanjen så sköt man många års arbete i sank. Förutom att exkludera alliansväljare så har man också skuldbelagt kvinnor som roar sig på Ladies night och på toppen av det misskrediterat jägare.
Man har också den senaste tiden börjat ägna sig åt skvaller och att misskreditera enskilda personer i märkliga frågor, så frågan är nu om man tänker tappa 10 000 läsare till på ett år eller tänker man gå tillbaka och lyssna på de kloka personer som har lett tidningen under tidigare år och försöka lära av dem? Det är bara att se till upplagesifforna och räckviddsmätningarna att det inte har varit en succe att anpassa sig till att vara megafon till socialdemokraterna. Å andra sidan vet ju inte jag vad agendan är?
Det kanske är good enough för ägarna att vara en tydlig liten socialdemokratisk röst med Arbetarbladet och så tänker man vara en bred tidning med Gefle Dagblad som når många läsare och som har en stark trovärdighet?
Jag tycker att det behöver finnas starka lokala tidningar även i framtiden i Gävle och ska det finnas det så måste det finnas läsare till båda tidningarna. Det ansvaret är inte politiskt med presstöd mm utan det är tidningarna själva som måste göra sig tillräckligt attraktiva för att behålla och skaffa sig fler läsare. Arbetarbladets ras visar att den lokala ledningen själv kan orsaka ett stort ras i räckvidden och det är ledningens ansvar och inte någon annans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar