Jag är en stor vän av kollektivavtal och den fria avtalsrätten mellan arbetsgivare/medarbetare/fackliga organisationer.
Den möjligheten brukar kallas den svenska modellen, och den har tjänat Sverige förhållandevis väl. Särskilt för de fackförbund som är utsatt för konkurrens, för de vet att om de prisar ut sig kostnadsmässigt så försvinner jobben.
Vi som värnar den svenska modellen, måste också vara medveten om att det kan finnas arbetsgivare, ofta stora privata arbetsgivare eller offentliga arbetsgivare, där man inte visar tillräcklig respekt för sina medarbetare. Det kan handla om förläggning av arbetstid eller semester på den enskilda arbetsplatsen, eller andra frågor som handlar om förhållandet mellan medarbetaren och arbetsgivaren.
När det finns usla chefer på en arbetsplats så ställer det ökade krav på oss som politiker att lösa samhällsproblem med lagstiftning. Problemet med det är då att lagstiftning är trubbig och kan sällan ersätta överenskommelser mellan fackliga organisationer och arbetsgivare, som kan förhandlas fram kollektivavtal som passar den egna branschen. Det bästa är att avtalen är så lokala som möjligt, och de företag/arbetsplatser som lyckas väl med detta, har ofta mycket goda resultat. Såväl ekonomiska som i arbetsmiljö. Det kan aldrig ligga i en enskilda arbetsgivarens intresse att inte medarbetarna har balans i sitt liv.
Vi har sett i veckan hur fackförbunden inom landstinget Gävleborg (som styrs av c s och mp) har sagt upp samverkansavtalet med landstinget. Anledningen är att man inte anser att s c och mp lyssnar tillräckligt mycket på sina medarbetare. Vi har sett inom andra undersökningar att just landstinget Gävleborg ligger i botten på rankinglistor över den nationella sjukvården. Det finns alltså ett direkt samband mellan inflytande och resultat.
Jag är inte främmande för att arbeta för att skärpa lagstiftningen om det krävs inom arbetsrättens område. Det är inte rimligt att medarbetare inte ska känna ett reellt inflytande på den egna arbetsplatsen, och att det leder till höga sjukskrivningstal men ytterst är det egentligen en arbetsledningsfråga. Den som trivs på sitt jobb gör ett bättre jobb, och det blir bättre för kunderna/användarna av tjänsterna.
Om en lärare på en kommunal skola i Gävle brinner för sitt arbete, får uppskattning av sin närmsta chef, och av elever och föräldrar - kommer hen att göra ett bättre eller sämre jobb?
Dåliga chefer kan också innebära ett hot mot en alliansseger i valet 2014. Om människor upplever orättvisor och orättfärdigheter på sin arbetsplats så har man historiskt kopplat ihop lösningen genom att rösta på det med gamla socialistiska partiet, trots att samma parti ofta är just ansvarig för arbetsmiljön i kommunen eller landstinget.
På privata arbetsplatser så är det självfallet närmsta cheferna/ägaren som är ansvarig för att skapa en trivsam och trevlig arbetsplats, och min erfarenhet är att ägarledda företag där ägaren är jobbarkompis med sina medarbetare har väldigt hög trivsel på sin arbetsplats, och låga sjukskrivningstal. Motsatsen till det är chefer som utses i privata företag med otydliga krav på att skapa en god arbetsmiljö. Där får vi hjälpas åt att hjälpa till att skapa förståelse för detta i Gävleborg. Det ska vara roligt och stimulerande att gå till jobbet - oavsett om du jobbar i ett litet ägarlett företag, landstinget Gävleborg, en kommun eller ett stort privat företag.
Vi arbetar också politiskt för att du som inte har ett jobb att gå till än, ska få möjlighet att gå till en arbetsplats och känna dig värdefull. Sedan 2006 så har utanförskapet minskat med 10 000 personer i Gävleborg men vi är inte nöjda förrän alla som vill ska ha ett jobb att gå till. Du ska ha möjlighet att arbeta i din takt och efter din förmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar