Sidor

torsdag 2 maj 2013

Lena Melin om s-ledarens tal: Han ville inte prata om regeringsfrågan - därför att han saknar trovärdigt alternativ.

Lena Melin skriver om s-ledarens första majtal och om varför han undvek den viktigaste frågan - regeringsfrågan..

Lena Melin konstaterar att;

Stefan Löfven ­glömde inte en viktig fråga i sitt förstamajtal.Han undvek den.
Han vill inte prata om hur alternativet till Alliansen ser ut. Eftersom det ­inte finns något än.

--

Det är mer rörigt än vanligt på den rödgröna kanten. S vill inte lämna besked om en eventuell gemensam politik med v och mp. MP kräver snabbavveckling av kärnkraften som skulle slå mot jobben och det vill inte s men v. V kräver stopp för alla privata företag som utför arbeten åt den offentliga sektorn (Hur nu det skulle gå till? Vem ska tillverka mediciner, läkemedelsutrustning, skolböcker osv) för att sitta i en eventuell s regering. Det politiska facket LO kräver av s att man ska släppa kontrollen över statsfinanserna och låna pengar till att anställa människor i offentliga sektorn.

Det kravet kommenterar SVD här.

SVD skriver;

På första maj i Malmö sträckte sig Stefan Löfven ut över den svenska gränsen, mot omvärlden. Men de europeiska partikamraternas öden borde få en svensk S-ledare att blekna av skräck.

Men att titta ut över Europa är inte bara en givande erfarenhet för Stefan Löfven. Runt millennieskiftet ledde socialdemokrater elva av 15 EU-länder, i dag tillsätter partiet regeringschefen i bara sju av 27 medlemsstater.

Och i endast fyra av de elva länder som har lägre arbetslöshet än Sverige styr S-ledda regeringar. Det är Malta, Rumänien, Belgien och Danmark.

För just det danska exemplet hade Stefan Löfven förstås inte behövt någon ny kommission, från Malmö skulle han bara ha behövt ta sig över bron till Köpenhamn för att ta reda på hur danskarna gör.

Men det skulle inte ha blivit en enbart angenäm politisk upplevelse. För i en färsk opinionsundersökning fick de danska Socialdemokraterna med 14,4 procent sin sämsta siffra sedan freden i Roskilde ungefär, och statsministern Helle Thorning-Schmidt har problem att hålla ihop sin mitten-vänsterkoalition.

Utvecklingen i Frankrike kan inte heller inspirera en svensk S-observatör. Socialisten Francois Hollande har på mindre än ett år lyckats bli Frankrikes minst populäre president någonsin.

--

Det finns en enkel beskrivning av den svenska oppositionen - mer splittrad än någonsin - rödgrönröra.

Inga kommentarer: