Riksdagens utredningstjänst gjorde en föredömlig rapport för något år sedan till mig där jag ställde frågan om det fanns några positiva hälsoeffekter av ett dubbdäcksförbud eller dubbdäcksavgifter och det är bara att konstatera - att det finns det inte.

Det man däremot vet är att tunnelbanan orskar stora hälsoskadliga utsläpp av partiklar. Hör du någon politiker i Stockholm som vill förbjuda tunnelbanan eller på allvar ta tag i de partikelutsläpp som sker där?

DN uppmärksammar att mina partivänner i Stockholm vill införa avgifter för dubbdäck men ett sådant beslut skulle få allvarliga konsekvenser för trafiksäkerheten i hela Sverige.

RUT skriver:

Genomgångna studier och rapporter är samstämmiga. Det råder consensus inom forskningen om att själva partikeltypen som dubbdäck river upp från vägbanan är hälsovådlig.

Studier visar på minskad användning av dubbdäck i samband med avgifter, och naturligtvis i samband med förbud.

Minskad användning av dubbdäck minskar mängden utsläppta partiklar, och förbättrar luftkvaliteten (ceteris paribus).

Men det finns ännu inga studier som visar om just den minskning av dubbdäcksanvändning och därmed utsläpp av partiklar som sker via avgifter och förbud, har mätbara positiva hälsoeffekter.

Det går alltså inte att säga något i stil med ”när dubbdäcksanvändningen minskar med x procent förbättras hälsotillståndet si och så mycket, eller minskar antalet relaterade dödsfall si och så mycket”. Det finns inga kvantifieringar och inga disaggregerade gränsvärden för nivån när partiklarna som just dubbdäck genererar kan anses skadliga, eller någon önskvärd nivå. Partikelbidraget från dubbdäck och just det bidragets hälsoeffekter, eller de hälsoeffekter minskad användning av dubbdäck ger, är alltså oklart.

Dubbdäcksanvändning är bara en av flera källor till partikelutsläpp, och inte nödvändigtvis den största källan till farliga partikelutsläpp[1]. Vägbyggen, fordonsavgaser, användning av salt och sand, tunnelbanan etc. genererar partikelutsläpp. Partiklar insamlade från tunnelbanan i Stockholm ger upphov till mycket mer skador på cellerna DNA, än de andra testade partikeltyperna, exempelvis partiklar som bildas i gatumiljö. Däremot gav partiklar från gatumiljö störst inflammatorisk effekt i odlade celler. Partiklar som uppstår från vägslitage, insamlade i speciell testlokal, gav upphov till inflammatorisk effekt och skador på DNA.

Det är svårt att särskilja effekterna från just dubbdäcksanvändning från andra källor som genererar samma typ och storlek på partiklar. Svaret på frågan om vilka partiklar som är mest skadliga, beror på vad som avses med skador. Enligt Hanna Karlssons, vid Karolinska Institutet, avhandling är det helt klart att tunnelbanepartiklar är mest skadliga när det gäller förmågan att skada DNA och odlade mänskliga lungceller.

När det gäller specifikt dubbdäcksförbudet på Hornsgatan i Stockholm är anledningen till förbudet att under förra året överstegs EU:s gränsvärde för farliga partiklar hela 65 gånger på Hornsgatan, mot tillåtna 35 gånger. Enligt stadens utvärdering för i år har antalet fordon med dubbdäck minskat efter förbudsinförandet. Andelen dubbdäck låg under vintermånaderna på 40 procent jämfört med 50 procent på andra gator i staden.

Forskare vid Statens Väg- och Transportinstitut, VTI, ifrågasätter dock hur verkningsfullt dubbdäcksförbud på Hornsgatan är. | Forskarna Roger Pyddoke och Lena Nerhagen vid VTI:s enhet för Transportekonomi, har studerat genomförandet av miljöbalkens miljökvalitetsnormer för kvävedioxid och partiklar i luft. Syftet har varit att analysera hur besluten för genomförandet framför allt har belyst de samhällsekonomiska konsekvenserna.

Enligt Pyddoke har de kommit fram till att det oftast saknas ett fullständigt beslutsunderlag som beskriver de samlade konsekvenserna som till exempel kostnaderna för åtgärden och hur åtgärder påverkar partikelhalter och hälsa. Slutsatsen är att det har blivit för stort fokus på att uppnå de gränsvärden som har satts upp för kvävedioxid- och partikelhalter vilket gör att det finns en risk att pengar satsas på åtgärder som ger begränsad effekt på människors hälsa.

Ett exempel som anges är dubbdäcksförbudet på Hornsgatan som har genomförts för att få bukt med de förhöjda halterna av skadliga partiklar.

Pyddoke undrar dock om genomförandet verkligen har fått önskad effekt. Men man kan till exempel enlig Pyddoke tänka sig att de som har dubbdäck och där den kortaste vägen mellan start- och målpunkt är via Hornsgatan, väljer att istället att åka en omväg. Det leder i så fall till att de river upp fler partiklar på andra gator i stan, vilket kan leda till högre partikelhalter och större hälsoeffekter än de som skulle ha uppstått på Hornsgatan.

Några studier som resulterat i kvantifierade hälsoeffekter av dubbdäcksförbudet på Hornsgatan i Stockholm och Kungsgatan i Uppsala, har inte heller stått att finna.