Mona Sahlin lovade, som partiledare för Socialdemokraterna, att aldrig ge rasister inflytande i Sveriges Riksdag. Samma löfte gav bl a Elin Lundgren och Raimo Pärssinen men vad är det löftet värt? Tydligen ingenting för idag kommer s att agera enligt den instruktion som sd gav i en tv debatt genom att man delade upp två skatteärenden.
Varför är det här så allvarligt? Låt oss be Mikael Sandström (statssekreterare på statsrådsberedningen) reda ut i ett inlägg från sin FB profil;
"Diskussionen om ”brytpunkten” har blivit ganska rörig. Därför vill jag skriva några ord om varför detta är viktigt.
För det första, själva sakfrågan: Det är viktigt att höja brytpunkten för statlig inkomstskatt. Inte jätteviktigt, men viktigt och rätt. Lägre skatt för en miljon löntagare ökar drivkrafterna till arbete. Det gör att det lönar sig mer att utbilda sig, att vidareutbilda sig eller att... ta ökat ansvar. Ökningen av antalet arbetade timmar motsvarar 17000 heltidsjobb. Sänkt skatt ökar människors frihet att bestämma över sina egna liv.
Det är också rätt att nu driva en expansiv finanspolitik. Vi har en svag omvärldskonjunktur. I Sverige, med vår starka beroende av export, är det därför klokt att staten stimulerar ekonomin. Det kan vi göra, eftersom Sveriges statsfinanser är så starka. (Nu spelar inte brytpunktsförändringen så stor roll eftersom det rör sig om tre miljarder. Det är förvisso mycket pengar, men i förhållande till statens totala beräknade inkomster nästa år, 824 miljarder kronor, så är det bokstavligen felräkningspengar.)
För det andra, procedurfrågan: Den kan lätt framstå som obegripligt men är viktigare än sakfrågan. Mycket av diskussionen har handlat om budgetramverket men mer grundläggande principer står på spel. Arbetet i Sveriges riksdag bygger på skrivna lagar och regler, men också på en tradition av förhandling, ärligt spel och samarbete. Den typ av procedurspel som vi så ofta ser i andra lagstiftande församlingar, t.ex. den amerikanska kongressen, har knappast förekommit.
Traditionen har varit att bred enighet ska råda kring riksdagens arbetsformer. Den traditionen bryter nu S emot. Med tveksamma argument och minsta möjliga majoritet i Konstitutionsutskottet är S villiga att köra över talmannens beslut att inte ställa proposition på ett beslut som han bedömt strider mot Riksdagsordningen – en lag som vanligen betraktas som endast ett snäpp under grundlagarna i status. (Jag undrar hur docenten i statskunskap och tidigare talmannen Björn von Sydow känner inför detta.)
Skulle denna typ av beteende bli bestående är konsekvenserna oöverskådliga eftersom så mycket av riksdagens arbete bygger på oskrivna regler som alla respekterar. Arbetsformerna bygger på bred enighet, inte på advokatyr och omröstning i KU.
Reglerna kring hur budgeten hanteras har varit kärnan i diskussionen. Den ordning vi haft i snart två decennier har varit avgörande för att vi nu hör till de länder i Europa som har starkast statsfinanser. Centralt är att fullständiga alternativ ställs mot varandra. Regeringen har ett alternativ. Oppositionspartierna ett eller flera andra. Alliansen hade i opposition ett gemensamt alternativ till S-regeringen. Dagens oppositionspartier har fyra olika alternativ. Endast kompletta budgetalternativ ska kunna ställas mot regeringens budgetproposition. Det ska inte gå att stoppa eller lägga till enstaka förslag. Det är ingen obskyr procedurfråga, utan grunden för budgetordningen. Budgetens delar hänger ihop och måste behandlas som en helhet.
Skjuts de reglerna i sank så får det konsekvenser. Inte minst kommer det att bli svårt för en minoritetsregering att styra landet. De argument som S använder mot brytpunktshöjningen skulle med minst samma kraft kunna användas mot många av de förslag som en S/V/MP-regering kan förväntas vilja genomföra – höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd restaurangmoms, höjd bensinskatt, avskaffade eller minskade jobbskatteavdrag. Det är bara att vända på argumentationen och hävda att regeringen driver en för stram finanspolitik och att skattehöjningarna drabbar låginkomsttagare. Argumentet att det skulle vara ok att stärka budgeten men inte att försvaga den är grundlöst. Det finns inget i varken lagtext eller förarbeten som stödjer en sådan tolkning.
För det tredje, SD:s inflytande: SD är ett litet parti, något under 10 procent i senaste SCB-undersökningen. De står för en människosyn och en syn på vilket sorts land Sverige ska vara som är främmande för en stor majoritet av svenska folket. SD tror inte på alla människors lika värde. SD vill inte att Sverige ska vara ett öppet land som välkomnar invandring och influenser utifrån. Läs deras hemsida, den som inte tror mig, särskilt texterna om ”nationalism”, ”nationen” och ”mångkultur”.
För det första, själva sakfrågan: Det är viktigt att höja brytpunkten för statlig inkomstskatt. Inte jätteviktigt, men viktigt och rätt. Lägre skatt för en miljon löntagare ökar drivkrafterna till arbete. Det gör att det lönar sig mer att utbilda sig, att vidareutbilda sig eller att... ta ökat ansvar. Ökningen av antalet arbetade timmar motsvarar 17000 heltidsjobb. Sänkt skatt ökar människors frihet att bestämma över sina egna liv.
Det är också rätt att nu driva en expansiv finanspolitik. Vi har en svag omvärldskonjunktur. I Sverige, med vår starka beroende av export, är det därför klokt att staten stimulerar ekonomin. Det kan vi göra, eftersom Sveriges statsfinanser är så starka. (Nu spelar inte brytpunktsförändringen så stor roll eftersom det rör sig om tre miljarder. Det är förvisso mycket pengar, men i förhållande till statens totala beräknade inkomster nästa år, 824 miljarder kronor, så är det bokstavligen felräkningspengar.)
För det andra, procedurfrågan: Den kan lätt framstå som obegripligt men är viktigare än sakfrågan. Mycket av diskussionen har handlat om budgetramverket men mer grundläggande principer står på spel. Arbetet i Sveriges riksdag bygger på skrivna lagar och regler, men också på en tradition av förhandling, ärligt spel och samarbete. Den typ av procedurspel som vi så ofta ser i andra lagstiftande församlingar, t.ex. den amerikanska kongressen, har knappast förekommit.
Traditionen har varit att bred enighet ska råda kring riksdagens arbetsformer. Den traditionen bryter nu S emot. Med tveksamma argument och minsta möjliga majoritet i Konstitutionsutskottet är S villiga att köra över talmannens beslut att inte ställa proposition på ett beslut som han bedömt strider mot Riksdagsordningen – en lag som vanligen betraktas som endast ett snäpp under grundlagarna i status. (Jag undrar hur docenten i statskunskap och tidigare talmannen Björn von Sydow känner inför detta.)
Skulle denna typ av beteende bli bestående är konsekvenserna oöverskådliga eftersom så mycket av riksdagens arbete bygger på oskrivna regler som alla respekterar. Arbetsformerna bygger på bred enighet, inte på advokatyr och omröstning i KU.
Reglerna kring hur budgeten hanteras har varit kärnan i diskussionen. Den ordning vi haft i snart två decennier har varit avgörande för att vi nu hör till de länder i Europa som har starkast statsfinanser. Centralt är att fullständiga alternativ ställs mot varandra. Regeringen har ett alternativ. Oppositionspartierna ett eller flera andra. Alliansen hade i opposition ett gemensamt alternativ till S-regeringen. Dagens oppositionspartier har fyra olika alternativ. Endast kompletta budgetalternativ ska kunna ställas mot regeringens budgetproposition. Det ska inte gå att stoppa eller lägga till enstaka förslag. Det är ingen obskyr procedurfråga, utan grunden för budgetordningen. Budgetens delar hänger ihop och måste behandlas som en helhet.
Skjuts de reglerna i sank så får det konsekvenser. Inte minst kommer det att bli svårt för en minoritetsregering att styra landet. De argument som S använder mot brytpunktshöjningen skulle med minst samma kraft kunna användas mot många av de förslag som en S/V/MP-regering kan förväntas vilja genomföra – höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd restaurangmoms, höjd bensinskatt, avskaffade eller minskade jobbskatteavdrag. Det är bara att vända på argumentationen och hävda att regeringen driver en för stram finanspolitik och att skattehöjningarna drabbar låginkomsttagare. Argumentet att det skulle vara ok att stärka budgeten men inte att försvaga den är grundlöst. Det finns inget i varken lagtext eller förarbeten som stödjer en sådan tolkning.
För det tredje, SD:s inflytande: SD är ett litet parti, något under 10 procent i senaste SCB-undersökningen. De står för en människosyn och en syn på vilket sorts land Sverige ska vara som är främmande för en stor majoritet av svenska folket. SD tror inte på alla människors lika värde. SD vill inte att Sverige ska vara ett öppet land som välkomnar invandring och influenser utifrån. Läs deras hemsida, den som inte tror mig, särskilt texterna om ”nationalism”, ”nationen” och ”mångkultur”.
Det går en skarp skiljelinje mellan SD och riksdagens sju övriga partier. (Även om S just nu spelar på främlingsfientliga stämningar så tror och hoppas jag att det är tillfälligt.)
Därför går det inte att samarbeta eller förhandla med SD. Deras grundsyn är helt enkelt för avlägsen från vår för att det ska vara möjligt. Därför har SD inte påverkat politiken på någon punkt under denna mandatperiod, förrän nu. SD har strävat efter att få uppmärksamhet. Nu har de fått det, pga. Löfvens dikeskörning om brytpunkten. Den uppmärksamheten kommer SD att använda för att sprida sitt budskap av intolerans och främlingsrädsla. För det bär Löfven, Andersson, Damberg, von Sydow, Sjöstedt, Romsson och Fridolin ansvaret."
Därför går det inte att samarbeta eller förhandla med SD. Deras grundsyn är helt enkelt för avlägsen från vår för att det ska vara möjligt. Därför har SD inte påverkat politiken på någon punkt under denna mandatperiod, förrän nu. SD har strävat efter att få uppmärksamhet. Nu har de fått det, pga. Löfvens dikeskörning om brytpunkten. Den uppmärksamheten kommer SD att använda för att sprida sitt budskap av intolerans och främlingsrädsla. För det bär Löfven, Andersson, Damberg, von Sydow, Sjöstedt, Romsson och Fridolin ansvaret."
--
Frågan är nu om våra lokala medier (självklart inte Radio Gävleborg men de andra) att ställa Elin Lundgren S riksdagsledamot mot väggen? Varför bryter ni ert löfte om att inte ge rasister inflytande i Sveriges Riksdag? Skäms ni inte? Den förra veckan sa s också att man vill skuldbelägga alla utrikesfödda som arbetar, och det är en mycket farlig samhällsutveckling vi ser nu, och som s borde arbeta emot, och inte spela med. Spelar man med så räknar man förmodligen med att man tjänar röster på det. Politiken borde vara större än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar