Häromdagen var det en artikel i SVD om utrikesminister Carl Bildt mångåriga engagemang för att hjälpa människor undan kommunistiskt och socialistiskt förtryck. Samtidigt som artikeln publicerades i SVD så reste socialistledaren Löfven till Sydkorea och han besökte även gränsen till Nordkorea. Rubriken i Expressen var just att Löfven befann sig på gränsen till Nordkorea. Löfven har varit mycket otydligt i hans relationer till de två extrema partier som finns i Sveriges Riksdag, sverigedemokratena och vänsterpartiet. Detta till skillnad från Mona Sahlin som visat och visar att stort personligt engagemang mot främlingsfientlighet.
Om detta skrev jag ett tweet som räckte precis till 140 tecken. Medan Carl Bildt reser jorden runt för att hjälpa människor från förtryck från kommunismen reser Löfven till Nordkorea. Självklart gick twittervänstern igång på det, och började försvara Löfven. Mer förvånat har även borgerliga ledarskribenter försvarat Löfven. Detta trots att det inte går att hitta varken debattartiklar eller redaktionella artiklar där han personligen visat något som helst engagemang mot kommunism och socialism. Jag frågade twitter efter det, men det kom inte några länkar..Det som man hittade var att IF metall drivit något projekt i forna Östeuropa men någon motsvarighet till Carl Bildt engagemang finns inte att hitta.
Reaktionen på twitter där inte oväntat en reporter från Aftonbladet gick in och försvarade Löfven visar främst hur medialäget ser ut och fungerar just nu. S och Löfven granskas inte. När s ledaren reser till Korea, hos den gamla s trotjänaren Lars Danielsson som är ambassadör där, så skickar Aftonbladet med ett hov av reportrar som visar upp mingelbilder. Men hur Löfven förhåller sig till kommunism granskar man inte.
Vad s skattechock på 30 miljarder och avvecklad kärnkraft granskas inte heller. Så länge vi har det medialäget så måste vi Moderater fortsätter att göra besök hos företag och arbetsplatser och ställa frågor om vad s skattechock skulle betyda för det enskilda företaget / arbetsplatsen vi behöver.
Om elpriset skulle öka som förväntat på grund av en kärnkraftsavveckling skulle det betyda hundratals miljoner i ökade elkostnader för ett stort företag i Sandviken. På en mandatperiod motsvarar det en miljard. Vad skulle det betyda för jobben i Sandviken? För den som vill se en högst trolig utveckling av en sådan s v mp politik kan åka till Norrsundet och se vad som hände med jobben när mp fick bestämma Sveriges energipolitik och kostnadsnivå före 2006.
Löfven har alltså hamnat i en position i svensk politik där han genom tystnad inte ger några som helst besked. S har inte ens lämnat en budget till Sveriges Riksdag där man visar inriktningen på sin ekonomiska politik för 2015 och 2016. Detta är alltså ett parti som gör anspråk på regeringsmakt men som inte lägger förslag till ramar långsiktigt. Om detta rapporterar inte ens media.
Löfven får inte heller kritiseras. När statsministern med all rätt gick hårt åt Löfven i Agenda så beskrev Lena Melin det som att Löfven blev närmast förnärmad. Svenska journalistkåren gick i spinn och argast blev inte oväntat Alliansfritt och Aftonbladet. Det är som att inte media vill beskriva socialstiledaren som den s-politiker han är, utan han ska gullas med. Då är det inte heller så konstigt att borgerliga vanligtvis kloka ledarskribenter tar och försvarar s-ledaren. Det är ett sånt mediaklimat vi befinner oss i just nu, och vi moderater måste självklart visa genom oppositionsgranskning att Löfven är en del av samma gamla s. Samma gamla s som har en finansministerkandidat som stod och presenterade s budget och som inte visste skillnaden mellan 10 2 0 30 40 eller 50 miljarder i sin skuggbudget. En medarbetare fick teaterviska beloppet till henne. Tänk om Anders Borg hade gjort något liknande? Då hade SVT nyheter och SR nyheter gett det ett ordentligt genomslag. Bläcket hade tagit slut hos Aftonbladet. Men nu var det s som gjorde det, och det blev tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar