Min yrkesmässiga relation till Arbetarbladet började när jag var chef över Mix Megapol Gävleborg coh Dalarna. GD ägde Radio Rix så jag och dåvarande marknadschefen på Arbetarbladet hade all anledning att hjälpa varandra med annonsering i respektive media.
Då fick jag också en insikt och insyn i hur viktigt det var för Arbetarbladet att inte kopplas ihop med några politiska partier eller rörelser på redaktionell plats. Eftersom AB alltid har varit andra tidning så har man också fått vara snabbare och vassare på redaktionell plats än den andra stora tidningen i Gävle. Ett tag så var det nästan så att Arbetarbladet alltid levererade nyheter före GD. GD blev helt enkelt gårdagens nyheter. Det var före sammanslagningen av tidningarna.
För Arbetarbladet var det då av yttersta vikt för sin trovärdighet att hålla armlängdsavstånd från Socialdemokraterna och under mina 20 år som jag till och från haft yrkesmässig kontakt med AB så tycker jag att de har skött rågången ganska bra. Det är klart att när SSU väljer en ny ordförande eller liknande så är det AB som lyfter fram personen osv, men det får man ta.
Nu har det hänt något nytt och dramatiskt på Arbetarbladet när man har startat sin kampanj 50skäl för att man ska tycka om Gävle. När man presenterade kampanjen så hänvisade man just till debatten mellan mig och det avgående kommunalrådet för s, Carina Blank. Man vill med kampanjen 50 skäl visa att Carina Blank och s har rätt.
Det är djupt olyckligt för Arbetarbladets trovärdighet som fria och oberoende mot s men det kanske är genialt för att vända AB upplageras. Genom att stärka relationen med s och v väljare så ska de på redaktionell plats få en närmre och varmare relation till tidningen. Genom att uteslutande problemformulera mot alliansen istället för att leverera objektiva nyheter så kanske man har funnit ett vinnande koncept? Varför reta upp sina trogna s-väljare när man istället kan få dem att få sin världsbild bekräftad? Några enkla partytrick för den nya chefredaktören är då att hoppa på Niklas Bornegrim i en krönika eller att jämföra mig med hackspetten i Kalle på Julafton. Vilken lojal s-väljare går inte igång på det?
Kortsiktigt kan det också kanske bromsa Arbetarbladets upplagefall. Skulle Daniel Nordström ha fel, och inte vänder upplageutvecklingen, så kommer det att ta lång tid för den kommande nya chefredaktören att få tillbaka trovärdigheten för Arbetarbladet som en oberoende nyhetsredaktion.
Men vi lever i demokrati där vi har fria medier och yttrandefrihet och i Sveriges Riksdag ska jag fortsätta värna Daniel Nordströms rätt att kalla mig hackspett. Något annat vore otänkbart, och för de vänsterpartister som brukar rasa mot alliansens mediapolitik som värnar mångfald, så prova att åk till kommunistiska Ryssland, Kina, Kuba och Nordkorea och kritisera de politiska ledarna. Det är därför som det är så märkligt att 8 av 10 journalister röstar rött enligt alla undersökningar. Fria medier och kommunism går inte ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar