Talmannen Per Westerberg tal vid förintelsens minnesdag i Riksdagen

Talmannen inledningstalade vid Förintelsens minnesdag

Torsdagen den 26 januari höll talman Per Westerberg ett inledningsanförande i samband med Förintelsens minnesdag i riksdagen. Vid minnesdagen talade även FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan.

Talman Per Westerbergs anförande vid Förintelsens minnesdag:

Ärade ledamöter,
Mina damer och herrar,

Varmt välkomna till denna minnesstund.


I would like to give my special welcome to His Excellency Mr. Kofi Annan, whom we have the pleasure to have with us here today.

Runt om i världen uppmärksammas denna dag för att hedra förintelsens offer.

 Den 27 januari 1945 fick omvärlden se vad tolv år av nazistiskt styre åstadkommit. Då befriades fångarna från koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag, sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag.

Förintelsen var en systematisk utrotning av människor på grund av religion, sexualitet, idéer och sätt att leva. Det var ett systematiskt förnekande av de mänskliga rättigheterna. Från de första förföljelserna och övergreppen till genomförandet av folkmordet.

Hur kunde detta ske?

Hur kunde det komma sig att välutbildade begåvade män i välutvecklade länder systematiskt vid sina skrivbord planerade utrotning av människor? Hur tunn är polityren som gör oss till civiliserade och kultiverade individer?

En minnesdag som den här är också att betrakta som en dag att bli påmind om folkmord och brott mot mänskligheten som pågått och pågår på olika håll i världen.

I dåvarande Sovjetunionen kom terror att härska under mer än 70 år. Terrorn riktades dels mot politiska motståndare, dels mot etniska grupper. Läkare, jurister, värnpliktiga, författare, egna företagare, musiker, konstnärer och till och med bibliotekarier betraktades som sovjetfientliga.

Folkmordet av minoritetsgruppen tutsi i Rwanda 1994 ägde rum under tre månader och anses vara ett av de mest brutala och historiens snabbast genomförda folkmord.

I Kambodja under de röda khmerernas regim hörde avrättningar och svält orsakad av regimens politik till utrotningsstrategin. Befolkningen delades in i ”goda” och ”onda” kategorier. Intellektuella, förmögna, etniska och nationella minoriteter hörde till grupper som regimen såg till att utplåna.

 I krigen på Balkanhalvön på 1990-talet i samband med upplösningen av Jugoslavien var massakrer och massvåldtäkter på civilbefolkningen vardagsmat och en omfattande etnisk rensning bedrevs.

Brott som begåtts mot mänskligheten är otaliga. Men de har begåtts och de pågår. Hur kan vi förhindra att de återupprepas och att de fortgår?

 Av alla de brott mot mänskligheten som begåtts i historien anser många att förintelsen intar en viss särställning på grund av det sätt den utfördes. Nazisternas utrotning utfördes på rent "industriellt" sett. Inget annat känt massmord i historien har haft ett så väloljat maskineri.

I år hedrar vi i riksdagen, tillsammans med en rad andra aktörer både i Sverige och internationellt, minnet av Raoul Wallenbergs heroiska gärningar. Detta då det i år är hundra år sedan Raoul Wallenberg föddes.

Raoul Wallenberg ledde outtröttligt arbetet med att rädda tiotusentals judar i Ungern då han sommaren 1944 anlände till ett krigshärjat Budapest. Tillsammans med den svenska legationen utfärdade Raoul Wallenberg skyddspass som satte många judar under legationens skydd.

Det råder ingen tvekan om att uppdraget var riskfyllt. Raoul Wallenberg vågade agera i en tid som kommit att betraktas som ett av den europeiska historiens mörkaste kapitel. Behovet av det civilkurage och den humanism Raoul Wallenberg uppvisade är alltid dagsaktuellt - att vara modig går aldrig ur tiden.

Minnesdagar som denna är ett sätt att behålla förintelsen i det kollektiva minnet och på så sätt säkerställa att även kommande generationer kan förstå orsakerna bakom brott mot mänskligheten. Det är ett sätt att omöjliggöra förnekandet av förintelsen och att stå upp för öppenhet och tolerans i vår omvärld och här hemma, något vi som folkvalda har ett särskilt ansvar att göra.