Maria Ranko VD för Timbro och Anita Lignell Du Rietz skriver i en debattartikel i Aftonbladet att det är en röd tradition att missgynna kvinnor i politiken. (Klicka på rubriken).
Man skriver;
"Under de senaste hundra åren har ett antal hinder för kvinnor skapats av den socialdemokratiskt dominerade staten och av fackföreningsrörelsen. Det handlar inte om diffusa strukturer eller någon könsmaktsordning. Det handlar om att den politik som bedrivits med socialistiska förtecken fått konsekvenser för kvinnors möjligheter att starta och driva företag, men också i vissa fall att överhuvudtaget yrkesarbeta och konkurrera med män om jobb och löner."
Jag håller med.
7 kommentarer:
Låt oss se nu - hur ser Moderaternas lista ut nu igen ?? Just det:
1904-18 NEJ till allmän rösträtt
1918 NEJ till kvinnlig rösträtt
1941 NEJ till sänkt röstålder
1947 NEJ till allmänna barnbidrag
1953 NEJ till fri sjukvård
1974 NEJ till fri abort
1975 NEJ till föräldraförsäkringen
Bara för att nämna några.......
1930 "Sänkta skatter"
1935 "Lägre skatter"
1958 "Mindre Skatt"
1979 "Lägre skatter" (igen)...
1985 "Sänk skatten"
1991 "Sänk skatten" (igen)...
1998 "Sänk skatten för alla"
....och däremellan?
Christian Lundeberg föddes i Valbo i Gävleborgs län, som son till bruksägaren Johan Ulrik Lundeberg och Maria Eckman. Studier vid Ultuna och krigsskolan. Löjtnant vid Dalregementet 1861-74. Lämnade officersbanan för att ägna sig åt brukshantering, främst Forsbacka bruk, där han var vd 1885–1906. Han tillhörde första kammarens konservativa och protektionistiska parti och blev dess ledare 1899. Försvars- och unionsfrågorna intog främsta rummet i hans politiska verksamhet. En rad av sekelskiftets försvarspolitiska reformer tillkom under hans aktiva medverkan.
Lundeberg spelade en ledande roll vid unionsfrågans behandling vid den urtima riksdagen 1905. Han var ordförande i det särskilda utskott som riktade så stark kritik mot den Ramstedtska regeringen att den föll. I juli fick han kungens uppdrag att bilda en ny regering som i praktiken var en samlingsregering. I september nådde den en för svensk stolthet acceptabel uppgörelse i Karlstad med norrmännen, som bland annat innefattade norsk folkomröstning för eller emot självständighet.
Lundebergs regering var anmärkningsvärd. Den bildades utan inblandning från kungens sida och överensstämde helt med ställningen i riksdagen. Därtill var flera av de nya statsråden från andra samhällsklasser än dem ur vilka tidigare statsråd hämtats. Utöver Lundeberg själv, som var förste industriledaren på statsministerposten, uppmärksammades advokaten Karl Staaff, länsnotarien Johan Widén och den förste bonden vid kungens rådsbord, Alfred Petersson i Påboda.
När unionskrisen var löst räknade kungahuset med att allt skulle återgå till det gamla och ville att Lundeberg skulle stanna efter byte på enskilda statsrådsposter. Lundeberg försökte finna mandat för fortsatt samlingsregering med sikte på att lösa rösträttsfrågan. När det misslyckades försökte han få ihop en högerministär, men högermännen ansåg att det nu var liberalernas tur att ta ledningen efter deras framgångar i andrakammarvalet på hösten 1905. Kungahuset var inte lika avogt inställt till Karl Staaff efter hans insatser i samlingsregeringen. Lundeberg återgick till riksdagen och var första kammarens talman från 1909 fram till sin död 1911.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Christian_Lundeberg
......och vad vill säga med den historia-lektionen ?????
"du".....trillade bort ;-)
Intressant med historia. Lite "kultur" liksom .-)))
Du vet det där otäcka man kan hitta på ett bibliotek.
Men jag börjar förstå en del. "Protektionistiska majoritetspartiet". Partiet hade tullvänlighet som samlande budskap. (En typ skatt, va?)...
Partiet bytte senare namn till "Det förenade högerpartiet" och gick sedan upp i "Högerpartiet".
Och hur det gick vet vi. Högern blev "Moderata Samlingspartiet" som till slut blev "Nya" Moderaterna.
Tänk, mer än 120 år med ett endaste budskap:
SÄNKTA SKATTER.
Överklassen då (1910-1920) var livrädda för proletariatets revolution (som i Ryssland på den tiden) - det är orsaken till att man införde allmän rösträtt och senare rösträtt för kvinnor. Ingenting annat.
Först på 1930-talet förstod folket att de inte hade real makt förän deras företrädare fick majoritet i parlamentet. Först då fick Socialdemokraterna ensam majoritet - och det behåll de i stort sett till långt in på 70-talet.
Arbetare och bönder har byggt vårt rättvisa samhälle. Inte brukspatroner och adelsmän.
Skicka en kommentar