Ulf Ivar Nilsson har en intressant krönika i Arbetarbladet (klicka på rubriken) om Gävle, storstaden som försvann.
Ulf Ivar ställer den här frågan i slutet av sin krönika;
"Nej, det är bara att konstatera att Gävle sjönk som en sten i folkmängdsligan under det förra seklet. Sista december 1999 låg vi på trettonde plats bland Sveriges kommuner. Sedan dess har vi alltså halkat ner ytterligare en bit.
Då har det gått bättre för våra konkurrenter. Av de tio största städerna år 1900 låg åtta kvar på tio-i-topplistan hundra år senare. Det är bara Gävle och Karlskrona som tappat position rejält. (Karlskrona låg på 31:a plats vid millenniumskiftet)
Vad beror då det här raset på? Vad var det som fick Gävle att så snabbt tappa greppet efter fyra-femhundra år på toppen?
Vart tog alla fabriker vägen med sina kända varumärken? Av de 26 företag i Gävle som hade minst hundra anställda 1950 återstår i stort sett bara Korsnäs, Gevalia och Ahlgrens. Och varför blev inte Gävle den framgångsrika tjänstemannastad man drömde om när Lantmäteriverket och Byggforskningen flyttade hit på 1970-talet?
Jag har inga svar på de frågorna. Och det har dessvärre inte kommunledningen heller. För trots att man började oroa sig för sysselsättningen redan i mitten av 1960-talet har man inte haft kraft och förmåga att bryta den nedåtgående trenden.
Och Ericssons pågående nedläggning visar att eländet fortsätter."
Med ett uselt företagsklimat och en kommunledning som hellre ägnar sig åt meningslös propaganda om att allt är bra så är det inte så konstigt att Gävle på bara 50 år befinner sig i fritt fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar