Moderaterna avvisar den nya förmånsskatten för sjukvårdsförsäkringar

Moderaterna avvisar den nya förmånsskatten för sjukvårdsförsäkringar

Igår röstade riksdagen om regeringens slutliga utformning av den nya skatten för sjukvårdsförsäkringar, det förslag som riksdagen beslutade om i budgetomröstningen i december. Moderaterna säger nej till den nya skatten. I höstas röstade vi för vår egen budgetmotion, utan denna skattehöjning, och avvisade därmed regeringens förslag. Men tyvärr vann regeringens budget, med ett antal mycket dåliga förslag,

Det som riksdagen röstar om idag är alltså hur det förslag som fanns med i regeringens budget slutligen ska utformas. Enligt en tidigare överenskommelse mellan partierna i riksdagen 1996 (efter bankkrisen) ska inte oppositionen i riksdagen rösta nej till ett förslag som finns med i en av riksdagen beslutad budget, men ännu inte beslutats i detalj. Detta är en grundläggande princip som gällt i över 20 års tid, oavsett vem som suttit i regering. (Det enda undantaget var när S, V, MP och SD bröt mot denna princip vid ett tillfälle 2014, vilket i vart fall Socialdemokraterna bett om ursäkt för och sagt i efterhand var fel).

Anledningen till regelverket är enkel - en budget är en helhet, där plus och minus måste gå ihop. Om riksdagen först röstar för en samlad budget och sedan i efterhand bryter ut olika saker uppstår ett hål i budgeten och statsfinanserna urholkas. I längden skadar det förtroendet för de svenska statsfinanserna. Riksdagen bör ju rimligen inte fatta ett beslut när den tar budgeten och sen ett helt annat när lagstiftningen ska antas. Att förslag som påverkar inkomstberäkningen eller utgiftsramarna behandlas på det här sättet är viktigt för att vi ska kunna ha en samlad budgetprocess där budgeten fastställs i ett beslut och där det beslutet sedan gäller. Så undviker partierna sedan 1990-talet budgetkaos i riksdagen. Och det är något som är centralt i moderat finanspolitik.

Personligen tycker jag visserligen att regeringen missbrukar budgetreglerna genom att stoppa in allt man vill göra i budgeten, lite lagom hafsigt, för att sedan kanske ta ett halvår på sig att förklara vad man egentligen menar. Statens budget beslutades alltså i december. Nu, nästan ett halvår senare, kommer den formella lagen om förmånsskatt på privata sjukförsäkringar. Det borde enligt min mening finnas en tidsgräns under vilken regeringen måste återkomma med det detaljerade lagförslaget för att inte riskera att det röstas ned av riksdagen. Så ser dock inte reglerna ut idag, och därför ställer moderaterna upp på den gällande budgetordningen och avstår från att rösta om sjukvårdsskatten i dagens omröstning. Vi har ju redan röstat om saken, i budgetomröstningen i december. Och då röstade vi nej.

Moderaterna har samtidigt bland sina vallöften att denna skatt är en av dem vi vill avskaffa om vi vinner valet om drygt 100 dagar. Det kommer med andra ord förhoppningsvis inte att bli en särskilt långlivad skatt.

Sverigedemokraterna gör idag stor sak av att de "ensamma röstade nej". Jag tycker det är rent oansvarig populism. Alla allianspartier röstade nej till förslaget redan i december i samband med budgetomröstningen. Och alla partier vet hur budgetreglerna ser ut. När SD säger att "vi var inte med om budgetöverenskommelsen 1996 och kan därför göra som vi vill" visar det enligt min åsikt att man inte är beredda att ta ansvar för ordning och reda i statens finanser. Jag tycker faktiskt inte det är något att skryta om, det bekräftar väl snarare att man inte är mogna att vara med och ta ett framtida regeringsansvar. Att ta ansvar för att statens budgetarbete ska fungera är kanske inget som tilltalar mer populistiskt lagda partier och väljare, men om alla skulle agera som SD skulle vi få lekstuga i riksdagen och ingen regering skulle lyckas få sin redan framröstade budget att fungera. Vilka effekter det skulle få för statens finanser och förtroendet i omvärlden om dessa brott mot budgetreglerna skulle sättas i system vågar jag inte ens spekulera i. Då är vi på ett sluttande plan.