Jag tror att svenska folket hade vant sig vid en ny sorts politiker efter 8 år med alliansen. Politiker som inte lovar allt till alla - utan lovar bara det man kan hålla. Så gjorde alliansen i valrörelsen 2014.
Det kan också vara en rimlig förklaring till att människor röstade på v mp och s. Man trodde självklart att alla politiker förhåller sig till sanningen som nya moderaterna och alliansen. Det är säkert ett iskallt uppvaknande nu när v mp och s sviker vallöfte efter vallöfte på område efter område. I stort som i smått. S lovade exempelvis Sveriges pensionärer en skattesänkning, men i själva verket höjer s skatten med ca en halv miljard. S lovade att man inte skulle införa en flygskatt, inte minst Niklas Nordström i Luleå talade om det i alla möjliga sammanhang. Nu blir det istället en flygskatt. S lovade att man inte skulle höja skatten för dem som arbetar, men nu blir det stora breda skattehöjningar. S kritiserade Anders Borg för skatten på snus gentemot tobak, men nu efter valet så gör s precis som alliansen föreslagit. S lovade att kärnkraften inte skulle röras, men nu har mp sagt att ett antal verk ska bort, under mandatperioden.
Listan kan göras lång på alla svek mot väljarna som s v och mp har levererat på rekordkort tid.
På Island fick S 13% i valet och i Danmark har s rekordlåga opinionssiffror och i Norge blev s bortröstade. Det är lätt att se att svenska folket som blev förda bakom ljuset av socialdemokraterna i Sverige kommer att känna samma besvikelse. Varför ska man tro på partier som säger en sak före valet men gör tvärtom efter valet?
Det ligger i socialismens natur att hålla folket nere med små inkomster och höga skatter, för då blir det fler som lockas av en politik med höga bidrag. Jag är dock övertygad om att s har missbedömt opinionen i Sverige. Den tiden är förbi - inte minst tack vare internet fri rörlighet och fria medier, där man kan se att det inte är misär i de länder där medborgarna får behålla mer av sin egen lön.
I dagens partiledardebatt så gjorde Jonas Sjöstedt ett tacktal till Fredrik Reinfeldt där jag fick vara med på ett hörn. Jag ser det som positivt att jag är en nagel i ögat på kommunisternas kvarlevor i Sverige men det var stort av Jonas att tacka av Fredrik som han gjorde, även med glimten i ögat som sagt var.
Jag hade en debattartikel i Arbetarbladet för någon vecka sedan om de första dagarnas svek men jag får väl uppdatera den igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar