Jens Runnberg, dalarnas tidning, skriver på ledarsidan om den märkliga kampanj som Arbetarbladet driver på nyhetsplats. Jens går rätt hårt åt mig, men det får man tala när man kritiserar medias vinklingar.
Jens har helt rätt. Det måste finnas en tydlig rågång mellan redaktionen och i det här fallet socialdemokraterna.
Tyvärr så innebär den här kampanjen, som är initierad av att Carina Blank (s) tycker att man ska tala väl om Gävle, att Arbetarbladets trovärdighet får sig en allvarlig törn. Den trovärdigheten gentemot sin självständighet mot socialdemokraterna har Arbetarbladets tidigare ledning byggt upp under en mycket lång tid. Jag vill till och med påstå att arbetarbladets redaktion tillhör en av länets skickligaste men varför säljer man nu bort sin trovärdighet i en kampanj för s?
Det kanske finns en dold plan - vad vet jag? Att det är tänkt att Arbetarbladet istället för att vara en självständig tidning, ska bli en medlemstidning för Socialdemokraterna i Gävleborg. När tidningen har tappat tillräckligt många prenumeranter och läsare så riskerar man att tappa presstödet på ca 17 miljoner kronor per år. Vad händer då? Ett effektivt sätt att skaffa sig mindre läsare och prenumeranter är självklart att bli husorgan för socialdemokraterna. Som läsare vill jag faktiskt att tidningen ska vara en opolitisk nyhetsförmedlare.
Om den här kampanjen för s hade gått på ledarsidan hade det varit oantastbart och till och med logiskt.
Varför bryr jag mig då om Arbetarbladets trovärdighet? Jag är en stor vän av fria och oberoende medier och det vore mycket olyckligt om Gävle om några år enbart hade en tidning.
Självklart ska vi som oppositionspartier i Gävle granska makten. Tänk er själva om samtliga partier i Gävle skulle skönmåla allt som finns, för att det skulle se bra ut på ytan. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Jag tror på motsatsen. Lyft fram samhällsproblemen och lös dem. På så sätt får vi en attraktivare kommun att bo i, och då finns det 50#skäl till att bo i Gävle.
Jens skriver;
Arbetarbladet har förstås på redaktionell plats refererat ordväxlingen mellan Blank och Beckman. Men Arbetarbladet har också gjort något annat. Tidningen har hörsammat Blanks politiskt motiverade uppmaning att ge Beckmans bild en motbild.
Häromdagen startade Arbetarbladet artikelserien #50skäl, om anledningar att älska Gävle. Bara ett avsnitt, om stadens asfaltsoaser, har hittills publiceras. Helheten kan inte bedömas.
Men ändå – Blank efterfrågar en attityd till Gävle, eftersom den rådande är politiskt besvärande för henne, och Arbetarbladet levererar precis det hon efterfrågar.
På nyhetsplats.
Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström deklarerar dessutom utan vidare att inspirationen till serien kommer från den politiskt infekterade debatten om bilden av Gävle.
En stor kampanj riktas mot läsarna, precis enligt logiken om hur sociala medier fungerar, där Arbetarbladet samlar in och redovisar läsarnas Gävlehyllningar.
Det är klart att Blank gnuggar händerna.
Chefredaktör Daniel Nordström avvisar en politisk tolkning av att Arbetarbladets nyhetsjournalister gör precis det som S efterlyst.
"Även om Alliansen var vid makten skulle det finnas #50skäl att vara stolt. Detta har inte med politisk ledning att göra", twittrar Nordström, men glömmer uppenbarligen att uppmaningen att förhålla sig så som Arbetarbladet nu gör, det man utan vidare kan kalla en politisk beställning, kommer just från makthavarna (S).
"När nu Arbetarbladet lyfter fram #50skäl att vara stolt över Gävle är det i Beckmans värld i själva verket en kampanj för Socialdemokraterna. Hur han får ihop det har jag ingen aning om", skriver Nordström.
Jag vet att Daniel Nordström inte är så här aningslös. Han tillhör landets mest drivna tidningschefer vad gäller sociala medier. Han vill genomföra en rolig kampanj på nyhetsplats med stor potential för digital läsarmedverkan.
Men att makten i Gävle efterlyst precis detta borde ha tänt alla varningslampor hos Nordström.
En nyhetsredaktions trovärdighet har helt enkelt inte råd med att det på goda grunder sprids en föreställning om att nyhetsredaktionen ger makten det som makten vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar