I Expressen idag är det en läsvärd krönika av Jenny Strömstedt om publicistklubbens debatt i veckan där Janne Josefsson gjorde vad han kunde för att ta ära och redlighet av några journalistkollegor och då framförallt Ebba Von Sydow.
Jenny skriver pricksäkert:
Jag hör hur överseende lärare i rutiga cowboyskjortor på journalistutbildningarna ser ned på unga kvinnliga studenter med A i alla ämnen (slarvers som kvalat inpå högskoleprov är däremot beundrade för sin kreativa lättsamhet). De som inte går i gång på vapenexport utan målmedvetet satsar på att hitta en egen plattformför att skapa opinion i till exempel jämställdhetsfrågor. RIKTIG journalistik bedrivs av Janne Josefsson.
Naturligtvis finns det många sätt att förmedla ett journalistiskt budskap. Det behövs mer pengar till fristående grävande reporterarbete för att kunna avslöja orättvisor och maktmissbruk.
Men tänk om Ebba von Sydow har förändrat något alldeles själv?
Tänk om det gick att samarbeta mot orättvisor med en Marcus Birro, en Blondinbella eller till och med en Alex Schulman? Tänk om Twitter, Facebook och otal hemsidor där människor träffas för att samtala om sina liv inte är tidsödande skit utan en del av en konstruktiv samtid?
Jag tänker att om Janne Josefsson liksom en mamma lät blicken följa det nya livet och vädrade ur sitt eget universum, skulle han kunna förändra oändligt mycket mer.
Hårdare. Bättre. Snabbare. Starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar