Bilden är entydig i den forskning som finns kring
jobbskatteavdraget – sysselsättningen ökar. När Socialdemokraterna nu använder
forskningen som argument för att kritisera regeringens politik men helt bortser
från den när den egna politiken utformas är inte trovärdigt. Det skriver
finansminister Anders Borg och Anna Kinberg Batra, ordförande i finansutskottet.
Alliansen har sedan 2006 hållit ett högt reformtempo. Först
finanskrisen och sedan skuldkrisen har ställt höga krav på ekonomiskt
ansvarstagande. Samtidigt har det varit nödvändigt att återupprätta arbetslinjen
för att pressa tillbaka det stora utanförskap som Socialdemokraterna lämnade
efter sig.
När vi nu blickar framåt för att möta bland annat
problemen med hög ungdomsarbetslöshet och bristande integration är det viktigt
med en seriös utvärdering av politiken och en granskning av oppositionens
alternativ.
För att stärka arbetslinjen och möta nedgången i ekonomin har
regeringen bedrivit en aktiv politik. Jobbskatteavdraget, rut och rot, reformer
i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, nystartsjobb, instegsjobb, halverade
socialavgifter för unga, höjd nedre skiktgräns för den statliga inkomstskatten
och halverad restaurangmoms är alla åtgärder som syftat till att öka utbudet och
efterfrågan på arbetskraft.
I arbetet med att nu hitta fler vägar till full
sysselsättning är utvärderingar av nationella och internationella bedömare en
viktig del. Särskilt viktigt är att hitta fler lösningar för att få unga och
utrikesfödda i jobb. Den omfattande reformagendan, det drastiska
efterfrågefallet under krisen och den korta tid som gått sedan flera av
reformernas införande gör att genomslaget än så länge bara delvis går att mäta.
Jobbskatteavdraget är en av de mest genomlysta skattereformer
som har genomförts i Sverige. Utvärderingar från bland annat Riksrevisionen,
Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet bedömer jobbskatteavdragets
sysselsättningseffekter som stora. Nyligen genomförde Finansdepartementet på
riksdagens uppdrag en utvärdering av jobbskatteavdraget där det tydligt framgår
att jobbskatteavdraget har effekter i linje med regeringens tidigare
bedömningar.
Jobbskatteavdragets effekter är därmed väl belagda och
argument emot får mer betraktas som en vilja att höja skatten än att seriöst
lyssna till ekonomisk forskning. Jobbpolitiken i dess helhet har utvärderats av
institutioner som OECD, IMF, Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet.
Bilden är entydig, regeringens politik ökar sysselsättningen och minskar
jämviktsarbetslösheten. Konjunkturinstitutet bedömer att regeringens reformer på
sikt ökar sysselsättningen med 160 000 personer.
I forskningen finns också kritik mot regeringens politik. I
huvudsak vilar den på tre ben: Politiken borde vara mer expansiv och ha mindre
säkerhetsmarginaler, större skattelättnader borde riktas till dem som är mest
produktiva och skattesystemet borde vara mer enhetligt. Från ett politiskt
perspektiv är dock bilden mer komplicerad. Att ta ner säkerhetsmarginalerna när
mörka moln präglar konjunkturhimmelen är inte ansvarsfullt. Vi ska kunna
upprätthålla kvaliteten i skola, sjukvård och omsorg oavsett svängningar i
konjunkturen. Att avskaffa värnskatten skulle innebära stora skattelättnader för
dem som tjänar mest men inte ge något alls till människor med normala inkomster.
Större enhetlighet i skattesystemet skulle göra det svårare att rikta insatser
mot grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Därmed är det inte alltid
önskvärt att göra praktik av teorin.
Att däremot göra som Socialdemokraterna och bara använda
forskningen för att kritisera regeringen och helt bortse ifrån den när den egna
politiken utformas är inte trovärdigt. Trots stor enighet kring
jobbskatteavdragets effekter motsatte sig Socialdemokraterna varje steg.
Rut-avdraget är enligt Konjunkturinstitutet den mest kostnadseffektiva
jobbreformen som dessutom varaktigt ökar sysselsättningen men samtidigt en
skattelättnad som Socialdemokraterna varit angelägna om att ta bort.
Socialdemokraternas föreslagna avtrappning av
jobbskatteavdraget är så skadlig för ekonomin att om den genomfördes så skulle
statens intäkter minska trots att det handlar om en skattehöjning, enligt en
tidigare SNS-rapport.
I sin iver att kritisera regeringen är Socialdemokraterna
snabba med att dra slutsatser. Till exempel pågår just nu ett utvärderingsarbete
av den halverade socialavgiften för unga. Även om det finns kritik mot reformen
så är det inte liktydigt med att Socialdemokraternas riktade skattehöjningar med
16 miljarder mot ungas anställningsmöjligheter skulle vara utan stora
konsekvenser för jobben.
Socialdemokraterna och de andra oppositionspartierna har
en lång resa framför sig för att få ordning på sin ekonomiska politik. Att sila
mygg och svälja kameler från den ekonomiska forskningen är inte ett trovärdigt
första steg.
ANDERS BORG (M)
finansminister
ANNA KINBERG BATRA (M)
ordförande i Finansutskottet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar