Facken rasar i medlemsantal på grund av att de inte ser till medlemmarnas bästa?

Arbetarbladet skriver idag på redaktionell plats om fackens ras i medlemsantal. Eftersom facken är en kampanjdel av Socialdemokratin så är det en fullt logisk utveckling då s politik går emot svenska folkets politiska vilja. ROT och RUT avdrag har förenklat vardagen för de flesta och skapat jobb, jobbskatteavdraget har skapat många nya jobb och gett mer pengar i plånboken till alla som jobbar. Att köpa sin nässpray på konsum känns naturligt idag och det motarbetade s också. S har egentligen gått emot alla positiva reformer de senaste åren och facken har stött s politik trots att det så uppenbart går emot medlemmarnas bästa. Då är det inte så konstigt heller att medlemmarna lämnar facket, det är den protest som den enskilde kan göra. Varför skulle jag vara med i ett fackförbund som arbetar emot mitt bästa som medlem?

Att facket har en stor hemläxa att göra visar inte minst innehållet i artikeln eftersom man skyller sitt medlemsras på alliansregeringen. Att facket måste göra sig attraktiva för sina medlemmar verkar man inte inse, eller att man ska se till medlemmarnas bästa och inte vara bastuba för socialdemokratiska partiet. Ett parti som inte står på dem som jobbar sida utan som ohämmat flirtar med alla som inte jobbar. Den som är arbetslös har möjligtvis högre a-kassa att hoppas på med s vid makten men politiken handlar om att bidra till att skapa nya jobb så att man får 100 % i lön istället för 75 % i a-kassa...och som de flesta har insett så saknar s all form av trovärdig jobbpolitik och ekonomisk politik. Gävle är ett lysande exempel på en kommun där s styrt länge och där företagsklimatet är i botten enligt SCB och arbetslösheten skyhög. Även i Gävle röstar den som har ett jobb på alliansen medan de som inte har jobb och är sjukskriven röstar på något av vänsterpartierna. MEN det är ett stort feltänk av den arbetslöse då ett bättre lokalt företagsklimat i Gävle skulle ge större möjlighet att få ett jobb...